Tydligen INTE.
Tack för den. Känns lite... tomt och jävligt som vanligt efter mina möten med dig.
Du MÅSTE förstå att jag inte pallar.
Allt står ju där.
Allt måste klippas. Neutralt. Informativt. Svalt.
Jag kan inte ge dig en vänskap nu för du har betett dig så otroligt illa mot mig. Är det svårt att förstå?
Idag grät jag. Det gjorde ont att höra din kalla ton. Ditt lugna sätt gör mig galen. Dina ord är så fel.
Du berättade att du ljög sist. Hur kul känns det för mig?
Ni "fungerar". Så bra. Bra för er.
"Jag kunde aldrig göra dig lycklig, Jennie"
"Jag var aldrig din stora kärlek, Jennie"
Tydligen inte.
Du MÅSTE förstå att jag inte pallar.
Allt står ju där.
Allt måste klippas. Neutralt. Informativt. Svalt.
Jag kan inte ge dig en vänskap nu för du har betett dig så otroligt illa mot mig. Är det svårt att förstå?
Idag grät jag. Det gjorde ont att höra din kalla ton. Ditt lugna sätt gör mig galen. Dina ord är så fel.
Du berättade att du ljög sist. Hur kul känns det för mig?
Ni "fungerar". Så bra. Bra för er.
"Jag kunde aldrig göra dig lycklig, Jennie"
"Jag var aldrig din stora kärlek, Jennie"
Tydligen inte.
Brevet
I morgon ska jag ge dig brevet. Inga mer diskussioner. Där har du allt.
GLÖM DET.
Det har gått ett år nu. Mer än ett år.
Det gör inte lika ont, men det gör ont. Fortfarande.
Jag är duktigare på att blocka bort det nu. Tänker inte på det hela tiden. Har inte ont i hjärtat hela tiden. Gråter inte som om jag skulle gå sönder varje dag längre. Visst har jag mina perioder.
Men det är inte som för ett år sedan.
Idag sörjer jag på ett annat sätt.
Men vad sjukt det är. Det här. Ett år har gått och nu sitter jag här solo utan dig.
Jag och våra barn bor i en lägenhet utan dig.
Du är kvar med den där som du tog direkt. Sanslöst.
Vi lever i olika världar med olika sanningar. Olika dagar. Olika saker som får oss att le. Jag lever med familjen som du lämnade. Den vi skapade. Du vet inte ens hur det är att leva i denna familjen. Du gick innan M blivit en månad.
Jag ger mina kramar till våra små barn. Du ger dina kramar till... WTF. Vad är ditt problem? Ja, jag inser att du alltid kommer förbli den du detta år har visat dig vara.
I mina ögon är ni värda lika lite båda två. Lika lama. Ni ska förbli ett par. För alltid hoppas jag. Och jag vill att ni ska ha det som ni har det nu. Så som du förklarat att ni har det. Ni är nothing more. Nothing less.
Jag är trött på dig och dina tomma ord. Ord spelar ingen roll längre.
Du ville bara ge mig hopp för att jag inte skulle släppa taget om dig.
"Alla har vi våra svackor och jag har insett att vi aldrig kommer bli ett par igen." sa du till mig. Det var din förklaring till alla lovande ord och meningar. Allt det hemliga du sagt till mig i förtroende. Det menade du ingenting med. Okej. Fine. Om du vill ha det så. Fine.
Jag sa det till dig, men jag vet att du inte lyssnade.
Så här kommer det igen:
"You fucked me over one too many times." Brutalt ärligt uttryckt.
Jag pallar inte med din skit längre. Din lögner kan dö.
Jag klipper nu bort dig ur mitt liv. Så gott jag kan.
Då menar jag tankarna jag hade om dig. Om oss. Värdelöst ändå.
Så nästa gång du gråter mitt i natten. Kanske vid Rekylgatan. Ring inte mig.
Nästa gång du tvekar och saknar. Ring inte mig.
Nästa gång du får ångest efter... ja du vet vad. Ha inte det. Jag kommer aldrig bli din igen.
Nästa gång ni bråkat.
Nästa gång du vill prata.
Nästa gång du ångrar dig.
Nästa gång du vill hjälpa mig.
Nästa gång du tänker på det som var bra.
Glöm det. Jag finns inte här för dig längre.
Det gör inte lika ont, men det gör ont. Fortfarande.
Jag är duktigare på att blocka bort det nu. Tänker inte på det hela tiden. Har inte ont i hjärtat hela tiden. Gråter inte som om jag skulle gå sönder varje dag längre. Visst har jag mina perioder.
Men det är inte som för ett år sedan.
Idag sörjer jag på ett annat sätt.
Men vad sjukt det är. Det här. Ett år har gått och nu sitter jag här solo utan dig.
Jag och våra barn bor i en lägenhet utan dig.
Du är kvar med den där som du tog direkt. Sanslöst.
Vi lever i olika världar med olika sanningar. Olika dagar. Olika saker som får oss att le. Jag lever med familjen som du lämnade. Den vi skapade. Du vet inte ens hur det är att leva i denna familjen. Du gick innan M blivit en månad.
Jag ger mina kramar till våra små barn. Du ger dina kramar till... WTF. Vad är ditt problem? Ja, jag inser att du alltid kommer förbli den du detta år har visat dig vara.
I mina ögon är ni värda lika lite båda två. Lika lama. Ni ska förbli ett par. För alltid hoppas jag. Och jag vill att ni ska ha det som ni har det nu. Så som du förklarat att ni har det. Ni är nothing more. Nothing less.
Jag är trött på dig och dina tomma ord. Ord spelar ingen roll längre.
Du ville bara ge mig hopp för att jag inte skulle släppa taget om dig.
"Alla har vi våra svackor och jag har insett att vi aldrig kommer bli ett par igen." sa du till mig. Det var din förklaring till alla lovande ord och meningar. Allt det hemliga du sagt till mig i förtroende. Det menade du ingenting med. Okej. Fine. Om du vill ha det så. Fine.
Jag sa det till dig, men jag vet att du inte lyssnade.
Så här kommer det igen:
"You fucked me over one too many times." Brutalt ärligt uttryckt.
Jag pallar inte med din skit längre. Din lögner kan dö.
Jag klipper nu bort dig ur mitt liv. Så gott jag kan.
Då menar jag tankarna jag hade om dig. Om oss. Värdelöst ändå.
Så nästa gång du gråter mitt i natten. Kanske vid Rekylgatan. Ring inte mig.
Nästa gång du tvekar och saknar. Ring inte mig.
Nästa gång du får ångest efter... ja du vet vad. Ha inte det. Jag kommer aldrig bli din igen.
Nästa gång ni bråkat.
Nästa gång du vill prata.
Nästa gång du ångrar dig.
Nästa gång du vill hjälpa mig.
Nästa gång du tänker på det som var bra.
Glöm det. Jag finns inte här för dig längre.
Trevlig Valborg- ASS!
När W ser ett par på TV eller i en bok så säger han "Mamma, pappa".
Hur tror Du att det känns?
Vad ska jag svara på det?
"Jaja" och ge en klapp på huvudet?
Eller ska jag säga: "Nej, pappa och Diarréa"
(För det är typ så han uttalar hennes namn. Seriöst. Ja, jag vet. Det är underbart.)
Eller ska jag säga: "Nej, det där är mamma och hennes framtida man."
Eller kanske: "Ja, det där var mamma och pappa förut"
Eller: "Nej, det där är `Kalles´mamma och pappa"
Somliga funderar på vad de ska ha på sig till festen ikväll eller vilken cider de ska öppna nu. Detta funderar jag på en kväll som denna eftersom lilla W sagt "Mamma, pappa" till två olika par på Tv:n sedan han kom hem.
Vad Du funderar på eller gör i detta nu vill jag inte ens veta.
Hur kan du ens fungera som människa?
Vedervärdigt.
Hur tror Du att det känns?
Vad ska jag svara på det?
"Jaja" och ge en klapp på huvudet?
Eller ska jag säga: "Nej, pappa och Diarréa"
(För det är typ så han uttalar hennes namn. Seriöst. Ja, jag vet. Det är underbart.)
Eller ska jag säga: "Nej, det där är mamma och hennes framtida man."
Eller kanske: "Ja, det där var mamma och pappa förut"
Eller: "Nej, det där är `Kalles´mamma och pappa"
Somliga funderar på vad de ska ha på sig till festen ikväll eller vilken cider de ska öppna nu. Detta funderar jag på en kväll som denna eftersom lilla W sagt "Mamma, pappa" till två olika par på Tv:n sedan han kom hem.
Vad Du funderar på eller gör i detta nu vill jag inte ens veta.
Hur kan du ens fungera som människa?
Vedervärdigt.
Skål Älskling
Nånstans slog klockan fyra
Och ute faller regn
Jag reser om en timme
Maria sover än
Vi satt på Rörstrandsgatan
Igår kväll och drack vin
Hösten fyllde våra hjärtan
Två älskande var vi
Och väskan är redan packad
Men jag vill inte gå
Hur lämnar man den man älskar?
Jag kommer aldrig att förstå
Det fanns en tid för länge sen
när mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
jag bara bytte roll och scen
Nu rullar tårar nerför kinden
när jag kör ut genom Söder Tull
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull
Söndagkväll i den stad jag föddes
Jag står i en bar med gamla vänner
Vi svor eden när vi va unga
Alla för en vad som än hände
Men det vilda livet rev mig
någon reser och nån blir kvar
Guds ära till dem som stannar
och bär de döda till sin grav
Nu går jag gator genom minnen
genom spårvagnars land
Genom röken från fabrikerna
innan alla jobb försvann
Och bilder från min hemstad jagar mig i sömnen
Det här är för dom som aldrig kom fram
till andra sidan drömmen
Folk skjuter sig för pannan
eller dödar någon annan
Och vi dricker för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
Jag har rest tiotusen mil
mitt liv är tåg och båt och bil
Jag går ut naken mitt i natten
Jag är en ö och du är vatten
Och det är sommar i en sekund
och jag minns varenda stund
när vi gick till havet för kärlekens skull
När vi blev fulla för kärlekens skull
Och döden och ensamheten har ringt och bokat bord
och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa 'Älskling, säg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks'
Och jag sätter mig i bilen
och röker en cigarett
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
Och min bror sitter brevid mig
som en vilsen Don Qjuijote
Med gitarren tätt intill sig
alltid redo för ett skott
Vi är på väg till Ny dag
Vi är på väg till Stockholm stad
Vi ska bli fulla för kärlekens skull
Vi har vingar av guld
och vi ramlar omkull
Och vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
Jag förlåter dig inte denna gången. Det gör för ont att du släpper taget igen.
Jag är ledsen.
Kärleken spelar ingen roll.
Oåterkalleligt
Och by the way, varför känner jag så här?
Varför blir jag så förbannad?
Vad tyder det på?
Vad ligger under det?
Se sen på dig. Vad betyder din likgiltighet? Ditt lugna sätt att prata om allt. Dina övertygande ord som höjer FF till skyarna. Ditt sätt att tala om hur allt är idag. Du gillar läget.
Du älskar inte mig.
Du kanske gjorde där ibörjan.
Inte nu. Du saknar dina barn och som jag sagt det ska du HA. Det SKA göra ont hela tiden. Dina val. Du saknar inte mig.
Tror du att jag älskar dig?
Tror du att någon annan har tagit din plats?
Think about that.
Eller du, gör det inte. För ingenting spelar någon roll längre. Allt är förstört och oåterkalleligt.
Det var dumt att tro något annat.
Varför blir jag så förbannad?
Vad tyder det på?
Vad ligger under det?
Se sen på dig. Vad betyder din likgiltighet? Ditt lugna sätt att prata om allt. Dina övertygande ord som höjer FF till skyarna. Ditt sätt att tala om hur allt är idag. Du gillar läget.
Du älskar inte mig.
Du kanske gjorde där ibörjan.
Inte nu. Du saknar dina barn och som jag sagt det ska du HA. Det SKA göra ont hela tiden. Dina val. Du saknar inte mig.
Tror du att jag älskar dig?
Tror du att någon annan har tagit din plats?
Think about that.
Eller du, gör det inte. För ingenting spelar någon roll längre. Allt är förstört och oåterkalleligt.
Det var dumt att tro något annat.
The Valley Of Breakdowns
So we are here again? In the valley of break downs.
F. allt du sagt.
F. dina val.
F. lögnerna som bara du och FF tror på.
F. dina fejk-tårar.
F. FF
F. min smärta
F. mina tårar
F. mina brinnande ögon
F. ert samliv! Ert jävla samliv liksom. Stanna upp och fundera. Hur kan du? HUR FAN KAN DU?
F. allt som har med dig och FF att göra
F. mitt hopp
F. mina drömmar
F. SMÄRTAN
F. mig- som lät dig göra så här med mig igen.
F. skiten du sa idag. Grattis. Jag känner hat igen.
HAT.
I want your world to crumble too.
And when that happens I will not be here.
F. allt du sagt.
F. dina val.
F. lögnerna som bara du och FF tror på.
F. dina fejk-tårar.
F. FF
F. min smärta
F. mina tårar
F. mina brinnande ögon
F. ert samliv! Ert jävla samliv liksom. Stanna upp och fundera. Hur kan du? HUR FAN KAN DU?
F. allt som har med dig och FF att göra
F. mitt hopp
F. mina drömmar
F. SMÄRTAN
F. mig- som lät dig göra så här med mig igen.
F. skiten du sa idag. Grattis. Jag känner hat igen.
HAT.
I want your world to crumble too.
And when that happens I will not be here.
VÄRDELÖST
Så där då! Dags att VAKNA upp ur min lilla drömvärld nu.
Det har gått ett år och mannen har fortfarande inte "funnit" sig själv.
Jag har pressat fram svar som inte betyder något alls.
Han vet ingenting. Förstår ingenting och that´s that.
Så det där lilla hoppet. De få kolbitar som fortfarande glödde.
Vad göra med dem?
En idé kan ju vara spola ner dem i toaletten. Slänga en hink vatten på dem. Dränka dem på ett eller annat vis. Because why?
IT WILL NEVER BE.
Tack, för att du klargjorde det vackert och fint på ditt egna lilla vis idag.
Nu mår jag bra och i alla fall 17% fattar vad jag snackar om här.
Adjö.
Olika Vänner =)
En helg med irritation och ännu mera lögner har gått. Jag ville inte skriva ännu ett argt inlägg denna gången. (Ett inlägg med en massa frågor som - Varför ljuger du för mig om och om igen?)
Nej, det har lagt sig nu och så här sammanfattar jag väl det jag tänker på idag:
Efter att ha sett vad du umgås med för folk idag, känns det som att du hittat mer rätt än med mig.
Av egna erfarenheter har jag märkt att det inte är ovanligt att personlighetsdrag skiner igenom och fastnar på ett foto. De är säkert jätte trevliga, det säger jag inget om, men kanske inte den typen av folk som jag dras till helt enkelt.
Se på hennes vänner. Se sedan på mina. En tydlig skillnad skulle jag vilja påpeka. Det här vet du nog redan. Du har säkert reflekterat över det själv.
Jag tror som sagt att du har det lugnare och bättre med den sortens folk som du omger dig med idag.
Jag förstår nu att du hade second thouhgts. Idag inser väl även du att humor är en viktig komponent i livet.
"Man saknar inte kon förrän båset är tomt."
Hur som helst, stormarna har lagt sig - for all I know - och lugnet och en trygghet med "vem som helst" kanske väger mer i din vågskål. Tyngre än det som än gång var. Tyngre än det som är dödat.
Tack för den, by the way.
Misströsta ej. "Du har ju iaf inte att göra med en gnagful."
Sen det här med insidan. Det är ju bra att du är en sådan som "nöjer sig".
I alla fall när du vet att du inte kan få det som är bättre.
Adjöken.
Nej, det har lagt sig nu och så här sammanfattar jag väl det jag tänker på idag:
♦♦♦
Efter att ha sett vad du umgås med för folk idag, känns det som att du hittat mer rätt än med mig.
Av egna erfarenheter har jag märkt att det inte är ovanligt att personlighetsdrag skiner igenom och fastnar på ett foto. De är säkert jätte trevliga, det säger jag inget om, men kanske inte den typen av folk som jag dras till helt enkelt.
Se på hennes vänner. Se sedan på mina. En tydlig skillnad skulle jag vilja påpeka. Det här vet du nog redan. Du har säkert reflekterat över det själv.
Jag tror som sagt att du har det lugnare och bättre med den sortens folk som du omger dig med idag.
Jag förstår nu att du hade second thouhgts. Idag inser väl även du att humor är en viktig komponent i livet.
"Man saknar inte kon förrän båset är tomt."
Hur som helst, stormarna har lagt sig - for all I know - och lugnet och en trygghet med "vem som helst" kanske väger mer i din vågskål. Tyngre än det som än gång var. Tyngre än det som är dödat.
Tack för den, by the way.
Misströsta ej. "Du har ju iaf inte att göra med en gnagful."
Sen det här med insidan. Det är ju bra att du är en sådan som "nöjer sig".
I alla fall när du vet att du inte kan få det som är bättre.
Adjöken.
Tidigare Än Midsommar
Okej.
Lilla lilla du.
Jag måste nog säga att jag tror på det A sa. Det hela började tydligen på Harrys för Er.
Det var alltså INTE på midsommar. Utan tidigare.
Alla fula ord till dig.
Om du vill säga att jag ljög för A - Go a head. Bygg ditt förhållande på lögner.
Sen ska du vara GLAD att jag icke berättade för honom om det som sades i fredags.
Tacka mig för att du inte sitter solo idag.
Åter till hund och katt.
Lilla lilla du.
Jag måste nog säga att jag tror på det A sa. Det hela började tydligen på Harrys för Er.
Det var alltså INTE på midsommar. Utan tidigare.
Alla fula ord till dig.
Om du vill säga att jag ljög för A - Go a head. Bygg ditt förhållande på lögner.
Sen ska du vara GLAD att jag icke berättade för honom om det som sades i fredags.
Tacka mig för att du inte sitter solo idag.
Åter till hund och katt.
Oväntat Eller Kanske Inte?
Ja du. Lilla du.
För att komma ihåg, när jag ser tillbaka så känner jag att jag måste göra ett inlägg om det hela.
Eftersom det är privat så kan jag ej det, men jag har iaf "nämnt" att sanningen visade sig nu.
För det gorde den för mig. I helgen.
Jag är glad att jag inte står i dina skor. Det kan jag säga.
Lycka till med din fortsättning.
För att komma ihåg, när jag ser tillbaka så känner jag att jag måste göra ett inlägg om det hela.
Eftersom det är privat så kan jag ej det, men jag har iaf "nämnt" att sanningen visade sig nu.
För det gorde den för mig. I helgen.
Jag är glad att jag inte står i dina skor. Det kan jag säga.
Lycka till med din fortsättning.
Ett Hell
Du är schitzo.
Ännu en halvdag förstörd. Tack för den.
Från dess att vi vaknade fram tills nu.
Bröt som vanligt ihop. Nu är jag lugn.
Jag ska skriva ner allt jag kommer ihåg nu.
Bring it on säger jag.
Bring it.
Förstår att du tycker det är kul. Att trycka upp allt om ditt lyckliga liv, i mitt ansikte.
Du verkar må bra av att jag faller samman. Tappar kontrollen.
Du trycker in mig i helvetet. Det är ingen överdrift. Du GÖR det.
Jag börjar få det svårare att resa mig upp igen.
Jag frågade vad som hänt? "Du har hänt" sa du, sen skrattade du.
Ännu en halvdag förstörd. Tack för den.
Från dess att vi vaknade fram tills nu.
Bröt som vanligt ihop. Nu är jag lugn.
Jag ska skriva ner allt jag kommer ihåg nu.
Bring it on säger jag.
Bring it.
Förstår att du tycker det är kul. Att trycka upp allt om ditt lyckliga liv, i mitt ansikte.
Du verkar må bra av att jag faller samman. Tappar kontrollen.
Du trycker in mig i helvetet. Det är ingen överdrift. Du GÖR det.
Jag börjar få det svårare att resa mig upp igen.
Jag frågade vad som hänt? "Du har hänt" sa du, sen skrattade du.
Tell Me Why...
Det jobbigaste kanske är att du vet det. Du vet precis allt det här.
Du vet men bryr dig inte.
Idag hintade du om att du älskar henne så som du en gång älskade mig.
VILL DU att jag ska nå botten?
I Keep Wishing...
Om du bara hade varit så. Inga andra. Bara vi.
Som vi sa.
Som vi lovade.
Från Mamman Till Dina Barn
Jag saknar dig så det gör ont ibland.
Speciellt när jag är ensam.
När barnen sover. När jag sitter själv kvar uppe.
Jag vet inte hur jag ska tänka längre. Vad jag känner egentligen.
Det var ju så länge sen jag träffade dig. Så som du var.
Det gör ont att sakna något som inte längre finns.
Varför.
Varför valde du det här? Jag vet dina svar. Och jag förstår din anledning.
Men varför valde du detta?
Kommer det alltid vara så här?
I din bubbla är det säkert trevligt ikväll.
Kanske skratt med dina och hennes vänner.
Kanske mys i soffan.
Kanske fullt med sådant jag inte vill veta av.
Ja, uppenbarligen. Jag vill ju inte veta av er.
Jag är trött och nere.
Jag känner mig så lämnad.
Obetydlig.
Utbytbar.
Snart är jag ensam vuxen på riktigt.
Jag vill inte höra dig säga "Du måste stå på egna ben."
Jag har inget val och du är orsaken.
Jag är rädd, liten och ensam när barnen sover.
Mitt hjärta skriker och ingen kan hjälpa.
Jag vill inte höra andras ord.
Vad vet andra?
Vad vet du?
Det här är min sorg. Oavsett vad du säger eller tycker.
Din så kallade sorg? Vad sörjer du?
Jag ska inte störa dig i din bubbla.
Sitt du kvar i den. Låt henne ligga där bekvämt på din arm.
Själv ska jag fortsätta kämpa på i verkligheten.
Den fortsätter även fast du lämnat oss.
Jag sörjer dig fortfarande.
Ikväll får du till och med mina tårar.
Jag saknar dig så det gör ont.
Även fast du inte längre finns.
Speciellt när jag är ensam.
När barnen sover. När jag sitter själv kvar uppe.
Jag vet inte hur jag ska tänka längre. Vad jag känner egentligen.
Det var ju så länge sen jag träffade dig. Så som du var.
Det gör ont att sakna något som inte längre finns.
Varför.
Varför valde du det här? Jag vet dina svar. Och jag förstår din anledning.
Men varför valde du detta?
Kommer det alltid vara så här?
I din bubbla är det säkert trevligt ikväll.
Kanske skratt med dina och hennes vänner.
Kanske mys i soffan.
Kanske fullt med sådant jag inte vill veta av.
Ja, uppenbarligen. Jag vill ju inte veta av er.
Jag är trött och nere.
Jag känner mig så lämnad.
Obetydlig.
Utbytbar.
Snart är jag ensam vuxen på riktigt.
Jag vill inte höra dig säga "Du måste stå på egna ben."
Jag har inget val och du är orsaken.
Jag är rädd, liten och ensam när barnen sover.
Mitt hjärta skriker och ingen kan hjälpa.
Jag vill inte höra andras ord.
Vad vet andra?
Vad vet du?
Det här är min sorg. Oavsett vad du säger eller tycker.
Din så kallade sorg? Vad sörjer du?
Jag ska inte störa dig i din bubbla.
Sitt du kvar i den. Låt henne ligga där bekvämt på din arm.
Själv ska jag fortsätta kämpa på i verkligheten.
Den fortsätter även fast du lämnat oss.
Jag sörjer dig fortfarande.
Ikväll får du till och med mina tårar.
Jag saknar dig så det gör ont.
Även fast du inte längre finns.
Reality Check
Nu är man tillbaka i verkligheten. Kaos. Tårar. Dock inte i mina ögon. Inte idag.
Bara ett dumt huvud skulle tro att någon sätter två barn till världen- utan kärlek med i bilden. Dumt. Dumt huvud.
Jag har allt man vill ha också. Tydligen. Allt? Där ser man.
Hur ska jag orka? Varför ska vi diskutera? I vårat fall är gräset grönare på andra sidan. Ja, så är det. Det borde väl Du också tycka. Du vet väl. Jag vet och väntar.
Och en sak ska Du ha jävligt klart för dig. Jag skiter i vad DINA vänner säger. Klart de håller dig om ryggen i det här. Deras ord är Bull Shit.
De tror att jag hatade dig... So what. Grattis får jag väl säga då. Grattis till dina noga utvalda vänner. Om det nu stämmer det du säger mig- att ALLA dina vänner har sagt att de sett att jag inte tyckte om dig. Då får väl ni tro det då. Om det känns lättare för dig. Tro att jag alltid hatade dig då. Gör det.
Om det gör det lättare för dig på något sätt. Allt det här är ju mitt fel- ellerhur?
Som sagt. Bara ett dumt huvud...
Bara ett dumt huvud skulle tro att någon sätter två barn till världen- utan kärlek med i bilden. Dumt. Dumt huvud.
Jag har allt man vill ha också. Tydligen. Allt? Där ser man.
Hur ska jag orka? Varför ska vi diskutera? I vårat fall är gräset grönare på andra sidan. Ja, så är det. Det borde väl Du också tycka. Du vet väl. Jag vet och väntar.
Och en sak ska Du ha jävligt klart för dig. Jag skiter i vad DINA vänner säger. Klart de håller dig om ryggen i det här. Deras ord är Bull Shit.
De tror att jag hatade dig... So what. Grattis får jag väl säga då. Grattis till dina noga utvalda vänner. Om det nu stämmer det du säger mig- att ALLA dina vänner har sagt att de sett att jag inte tyckte om dig. Då får väl ni tro det då. Om det känns lättare för dig. Tro att jag alltid hatade dig då. Gör det.
Om det gör det lättare för dig på något sätt. Allt det här är ju mitt fel- ellerhur?
Som sagt. Bara ett dumt huvud...
Du Får Aldrig
Efter explosionen gick den om och om igen. Mellan alla tårar. Alla sömnlösa nätter. Bara till dig.
Du fick den tid du behövde. Du samlade dina tankar. Det vi lovade oss själva?
Idag är den till någon annan. Ingen jag känner. Till framtiden. Den efter dig. Din tid är över.
Själv knåpar jag vidare. Bygger mina murar.
Du får inte.
Du får aldrig.
VARFÖR
Okej TACK.
TACK SÅ MYCKET. Du ringde. Du var bara tvungen. Jag förklarade att det inte går nu. Jag vill inte. KAN inte prata.
Förstår du inte det? Nej.
Du sa att min röst ger dig ångest. Varför ringer du då?
Jag vill ha minimal kontakt för jag orkar inte.
Jag bad dig visa respekt. Jag bryter ihop. Men jag ska ingen respekt ha. För jag visade aldrig dig respekt.
Jag vill inte. Jag klarar det inte.
Det finns ingenting att bråka om enligt dig. Enligt dig borde jag släppt Vomit redan. Vad spelar hon för roll?
Enligt dig, bryr du dig. På ett normalt sätt.
Enligt dig finns det ingenting bra att minnas.
HUR kan du säga så? Förstår du verkligen ingenting?
Ja, det finns alltid två sidor. Jag måste ju acceptera din. Ditt liv. Din Spya.
VARFÖR kan du inte respektera att jag tycker det är jobbigt? "Nej", var ditt svar. Du tänker inte acceptera att jag tycker det är jobbigt. Enligt dig ska jag bara inse. Allt är som det är och det är mitt fel.
Du river upp! Varför kan du inte förstå att jag sörjer! Varför förstår alla andra? Men inte du!?
VARFÖR hör du av dig och pratar på en sätt som får mig att dö inombords?
Jag bad dig visa hänsyn. Jag sitter ju här med dina barn. De får inte se mig så här.
Jag bröt ihop. Du hörde det. Som vanligt. Vad är det? 6:e gången den här veckan?
Ha det så trevligt i Lidköping.
Varför kan du inte förstå att jag DÖR.
TACK SÅ MYCKET. Du ringde. Du var bara tvungen. Jag förklarade att det inte går nu. Jag vill inte. KAN inte prata.
Förstår du inte det? Nej.
Du sa att min röst ger dig ångest. Varför ringer du då?
Jag vill ha minimal kontakt för jag orkar inte.
Jag bad dig visa respekt. Jag bryter ihop. Men jag ska ingen respekt ha. För jag visade aldrig dig respekt.
Jag vill inte. Jag klarar det inte.
Det finns ingenting att bråka om enligt dig. Enligt dig borde jag släppt Vomit redan. Vad spelar hon för roll?
Enligt dig, bryr du dig. På ett normalt sätt.
Enligt dig finns det ingenting bra att minnas.
HUR kan du säga så? Förstår du verkligen ingenting?
Ja, det finns alltid två sidor. Jag måste ju acceptera din. Ditt liv. Din Spya.
VARFÖR kan du inte respektera att jag tycker det är jobbigt? "Nej", var ditt svar. Du tänker inte acceptera att jag tycker det är jobbigt. Enligt dig ska jag bara inse. Allt är som det är och det är mitt fel.
Du river upp! Varför kan du inte förstå att jag sörjer! Varför förstår alla andra? Men inte du!?
VARFÖR hör du av dig och pratar på en sätt som får mig att dö inombords?
Jag bad dig visa hänsyn. Jag sitter ju här med dina barn. De får inte se mig så här.
Jag bröt ihop. Du hörde det. Som vanligt. Vad är det? 6:e gången den här veckan?
Ha det så trevligt i Lidköping.
Varför kan du inte förstå att jag DÖR.
Försök nr 637
Jag ska försöka lämna dig ifred nu...
Försöka att inte störa dig med mina tankar. Mina önskningar. Mitt trasiga hopp.
Inte för din skull.
För min.
Tack För Ingenting
Eftersom tultan är sjuk sov varken hon eller jag mycket i natt. Strax efter 03.00 slog det mig.
Du loskar på mig varenda dag.
Inte nog med att du dissar mig och din familj. Du tror att du kan välja när det passar dig. Att du kan ta honom när du vill.
Du visar mig noll respekt. Nu när du beslutat att INTE ta din son i helgen, tänker du då på mig?
DELAT ansvar? Ge mig lite avlastning? Minns du att alla vi tre har varit sjuka här?
Nej, du tänker inte så. Du tänker på att du och Vomit redan har planer. Din son går inte före.
Du kommer aldrig förstå hur jag mår. Vad jag känner.
Försökte trösta mig själv med uppmuntrande tankar i natt. Nej. Det hjälpte inte.
Jag var så förbannad. Kunde inte slappna av. Släppa.
Vem är du? Hur har du mage?
Tillslut upptäckte jag vad som fick mig lugn...
Höghastighets tåg. Trasiga motorer. Lösa bultar.
Stora istappar. Krossat glas.
Undervattens strömmar och havets djup.
Ett badkar utan halkskydd. Spring i badhuset.
Kokande vatten och en ostadig hand. Brännässlor och ett ostadigt ben.
En blind jägare i skogen. Röda löv på marken.
Vita rosor.
Miljontals vita rosor.
