1,5 år
Jag vill bara påminna mig själv skriftligt om att jag nu har varit ensam med barnen i 1,5 år.
W var 1,5 år när du gick.
Det vi hjälptes åt med, med W har jag skött själv med M under denna period. Plus att jag haft W såklart. Allt som du fick med W under hans första tid i livet har du missat (=valt bort) med M.
Jag är barnens trygghet.
Hela din medvekan och existens i familjen minimeras dagligen.
Jag frågar mig ibland; Hur kommer det sig att du inte har W varannan vecka idag?
Jag har inget svar. Men konsekvensen är bitterljuv. Jag är rikare än dig även om jag drar tyngsta lasset. Jag är i allra högsta grad involverad i mina barns liv. Det som jag har satt till världen. Det skulle jag aldrig byta bort mot en halvful, "stabil" snubbe med sjuka värderingar. Jag skulle aldrig överge mina barn för en mans skull. En man skulle aldrig få ta mina skatter ifrån mig. För jag är ingen hjärtlös liten krake som DU. Men vad vet jag, FF kanske bara är ett svepskäl... du kanske bara inte pallar ansvaret.
Att NI sedan kommer ha båda mina barn varannan vecka... Let´s not even go there yet...
W var 1,5 år när du gick.
Det vi hjälptes åt med, med W har jag skött själv med M under denna period. Plus att jag haft W såklart. Allt som du fick med W under hans första tid i livet har du missat (=valt bort) med M.
Jag är barnens trygghet.
Hela din medvekan och existens i familjen minimeras dagligen.
Jag frågar mig ibland; Hur kommer det sig att du inte har W varannan vecka idag?
Jag har inget svar. Men konsekvensen är bitterljuv. Jag är rikare än dig även om jag drar tyngsta lasset. Jag är i allra högsta grad involverad i mina barns liv. Det som jag har satt till världen. Det skulle jag aldrig byta bort mot en halvful, "stabil" snubbe med sjuka värderingar. Jag skulle aldrig överge mina barn för en mans skull. En man skulle aldrig få ta mina skatter ifrån mig. För jag är ingen hjärtlös liten krake som DU. Men vad vet jag, FF kanske bara är ett svepskäl... du kanske bara inte pallar ansvaret.
Att NI sedan kommer ha båda mina barn varannan vecka... Let´s not even go there yet...
Banken
Jag sa en massa fula ord när jag såg skatan idag. För det var väl hon som log och skrattade med en mobil mot sitt söta lilla öra?
När jag såg dig stå där avslutade du ditt samtal. Sällan.
Varför småprata? Worthless. Inte ett ord hade behövt sägas. Bankdamen skulle ju hjälpa oss med allt så varför spela.
Jag klarade inte av att sitta brevid dig i soffan, därför flyttade jag genast på mig när du satt dig. Jag blev illamående, därför reste jag mig. Perfekt tillfälle att messa la skata, tänkte du. Sällan. Varför GÖR du så?
Jag klarade inte av att titta på dig och ville inte möta din blick.
När hon lade mitt körkort på ditt nöp jag mig i handen och kvävde impulsen att flytta på det. Ville inte ställa till en scen men det var uppenbart både för dig och henne att jag ville skynda på det hela och gå.
Utanför var vi tvugna att prata om helgen. Jag ville kräkas. Skrika. Gråta. Fly.
Du ville också gå. Till ff.
Du skyndade bort och vände dig inte om. Dina ord om w och förskolan satt fast i mig. Jag skrek inombords hela vägen till E och jag torkade mina kinder. Sedan torkade jag dem igen ända tills jag sket i det.
Jag föll ihop i mammas armar. Jag såg hur hon led. Hon konstaterade det jag vet och sa det jag behövde höra. Men verkligeheten är inte så enkel. Sanningen gör ont och jag finner inga ord.
När jag såg dig stå där avslutade du ditt samtal. Sällan.
Varför småprata? Worthless. Inte ett ord hade behövt sägas. Bankdamen skulle ju hjälpa oss med allt så varför spela.
Jag klarade inte av att sitta brevid dig i soffan, därför flyttade jag genast på mig när du satt dig. Jag blev illamående, därför reste jag mig. Perfekt tillfälle att messa la skata, tänkte du. Sällan. Varför GÖR du så?
Jag klarade inte av att titta på dig och ville inte möta din blick.
När hon lade mitt körkort på ditt nöp jag mig i handen och kvävde impulsen att flytta på det. Ville inte ställa till en scen men det var uppenbart både för dig och henne att jag ville skynda på det hela och gå.
Utanför var vi tvugna att prata om helgen. Jag ville kräkas. Skrika. Gråta. Fly.
Du ville också gå. Till ff.
Du skyndade bort och vände dig inte om. Dina ord om w och förskolan satt fast i mig. Jag skrek inombords hela vägen till E och jag torkade mina kinder. Sedan torkade jag dem igen ända tills jag sket i det.
Jag föll ihop i mammas armar. Jag såg hur hon led. Hon konstaterade det jag vet och sa det jag behövde höra. Men verkligeheten är inte så enkel. Sanningen gör ont och jag finner inga ord.
Ventilation.
Ja... tycker du att det är svårt? Du, din lilla fega krake.
Jag tycker att det ska bli skitdrygt att träffa dig i morgon jag med. Om jag fick välja så skulle jag radera dig totalt. Ur mitt liv. Eftersom jag inte vill radera dig ur barnens liv, för det vore egoistiskt, så faller hela den idén redan där.
Tyvärr kommer du alltid att finnas i mitt liv. Inte helt i det kanske- tack o lov- men du finns där. Överallt är du. Du och det som är ditt liv. Ni smutsar ner mitt liv bara genom att andas. Erat trevliga lilla liv som ni lever utsöndrar en odör som är framtagen enbart för att påverka alla mina sinnen till det negativa. Era band till varandra får mig att vilja kräkas.
Jag vet inte vad det är som är så svårt för dig. Jag vill INTE heller träffa dig imorgon. Det är inget jag väljer. Det är ödets nyck som tvingar mig till att ens föreslå ett sådant möte.
Inte nog med att jag redan har en extrem ångest inför varenda sekund denna vecka.
Som härsknad grädde på det utgågna moset måste jag alltså försöka få dig att möta mig vid banken. Imorgon. Snabbt. Utan prat. Enkelt.
Ja, för det är ju inte en komplicerad procedur. Det enda du behöver göra är att svara mig på mitt sms. Skriva vilken tid som passar dig. Ja, du som är utan jobb får äran att bestämma. Varför då, kan man fråga sig. För jag orkar inte. Jag orkar inte med din skit. Dina invändningar på enkla saker. Era gemensamma anmärkningar på min information. Hennes åsikt på våra angelägenheter. Saker som rör oss eftersom det rör VÅRA barn.
Så jag skrev ju ett sms till dig klockan 14 idag. Enligt era "önskemål" får jag ju inte ringa. Där skötte jag mig alltså bra. Vidare har ni ju också önskat att allt ska planeras långt i förväg. Där sprack det. Detta gäller morgondagen. Inte tillräckligt långt fram i tiden för er va?
Jag kan inte med ord förklara hur pass förbannad du gör mig. Du och allt som finns i ditt liv idag stör mig ända ut i fingertopparna. Allt du säger. Allt du gör. Allt du lovar. Allt du ljuger om. Allt du en gång sa. Det som du säger idag till någon annan än mig. Din frånvaro. Din brist på empati. Ditt tomrum i både hjärta, själ och huvud.
Tanken på hela ditt väsen gör att jag vill krypa ihop till en liten boll på golvet och ligga där. Aldrig mer röra mig, för jag orkar inte bära runt på ditt svek längre. Det kommer aldrig upphöra för det ligger i din natur att svika mig i det mesta som du säger och gör.
Att jag inte öppnade mina ögon från början. Du kommer aldrig vara det jag behöver. Du har ingen själ. Du är bara jävligt bra på att snacka. Du är experternas expert på att prata. Övertala. Få saker att låta som något helt annat än vad de är. Du sa allt det jag ville höra och jag lyssnade. Jag trodde på det sa och det du lovade. Det du svor när du tittade in i mina ögon. Jag köpte hela paketet och blundade länge för dina handlingar. Eller bristen på handlingar som inte backade upp det du sagt.
Jag klandrar mig själv dagligen för hur allt blev. Hur allt är idag. Jag frågar mig själv varje natt vad som hände. Vem du är och hur du tänker idag. Hur FRÖKEN SKATA så snabbt kunde glida in i ditt liv och bli viktigare för dig än dina barn, mig och OSS. Hur du kunde vända oss ryggen så svinigt som du faktiskt gjorde. Att du kunde stå och se på hur jag föll ihop och gick sönder utan att göra något för hjälpa. Att du utav alla männsikor vände mig ryggen.
När det gäller dig ligger jag fortfarande i skiten. Jag vet inte hur jag ska göra för att döda ditt spöke. Jag är så jävla ensam. Så jävla ensam och orolig för allt det här med jobbet. Jag önskar att du aldrig hade lämnat oss. Att du kunde ha stöttat mig. Men jag har klarat mig. Jag mår inte bra på insidan men jag lever. Jag är bitter och något saknas i mig men jag har klarat mig.
Det enda jag önskar mig ikväll är en stor famn att krypa in i. Armar som kunde hålla om mig. Sanningen slår alltid tillbaka fort. Jag hatar hela ditt väsen så min önskan kan inte riktas mot dig. Min önskan är bara en dum dröm om något som inte existerar. I alla fall inte än. Tills dess att någon annan kliver in i mitt liv får jag jag nog stå ut med att mitt hjärta knyter an till den enda man som någonsin flyttat in där. Den mannen är du.
Tyvärr föll den lotten på dig... och du har inte ens behagat svara mig på mitt sms...
Jag tycker att det ska bli skitdrygt att träffa dig i morgon jag med. Om jag fick välja så skulle jag radera dig totalt. Ur mitt liv. Eftersom jag inte vill radera dig ur barnens liv, för det vore egoistiskt, så faller hela den idén redan där.
Tyvärr kommer du alltid att finnas i mitt liv. Inte helt i det kanske- tack o lov- men du finns där. Överallt är du. Du och det som är ditt liv. Ni smutsar ner mitt liv bara genom att andas. Erat trevliga lilla liv som ni lever utsöndrar en odör som är framtagen enbart för att påverka alla mina sinnen till det negativa. Era band till varandra får mig att vilja kräkas.
Jag vet inte vad det är som är så svårt för dig. Jag vill INTE heller träffa dig imorgon. Det är inget jag väljer. Det är ödets nyck som tvingar mig till att ens föreslå ett sådant möte.
Inte nog med att jag redan har en extrem ångest inför varenda sekund denna vecka.
Som härsknad grädde på det utgågna moset måste jag alltså försöka få dig att möta mig vid banken. Imorgon. Snabbt. Utan prat. Enkelt.
Ja, för det är ju inte en komplicerad procedur. Det enda du behöver göra är att svara mig på mitt sms. Skriva vilken tid som passar dig. Ja, du som är utan jobb får äran att bestämma. Varför då, kan man fråga sig. För jag orkar inte. Jag orkar inte med din skit. Dina invändningar på enkla saker. Era gemensamma anmärkningar på min information. Hennes åsikt på våra angelägenheter. Saker som rör oss eftersom det rör VÅRA barn.
Så jag skrev ju ett sms till dig klockan 14 idag. Enligt era "önskemål" får jag ju inte ringa. Där skötte jag mig alltså bra. Vidare har ni ju också önskat att allt ska planeras långt i förväg. Där sprack det. Detta gäller morgondagen. Inte tillräckligt långt fram i tiden för er va?
Jag kan inte med ord förklara hur pass förbannad du gör mig. Du och allt som finns i ditt liv idag stör mig ända ut i fingertopparna. Allt du säger. Allt du gör. Allt du lovar. Allt du ljuger om. Allt du en gång sa. Det som du säger idag till någon annan än mig. Din frånvaro. Din brist på empati. Ditt tomrum i både hjärta, själ och huvud.
Tanken på hela ditt väsen gör att jag vill krypa ihop till en liten boll på golvet och ligga där. Aldrig mer röra mig, för jag orkar inte bära runt på ditt svek längre. Det kommer aldrig upphöra för det ligger i din natur att svika mig i det mesta som du säger och gör.
Att jag inte öppnade mina ögon från början. Du kommer aldrig vara det jag behöver. Du har ingen själ. Du är bara jävligt bra på att snacka. Du är experternas expert på att prata. Övertala. Få saker att låta som något helt annat än vad de är. Du sa allt det jag ville höra och jag lyssnade. Jag trodde på det sa och det du lovade. Det du svor när du tittade in i mina ögon. Jag köpte hela paketet och blundade länge för dina handlingar. Eller bristen på handlingar som inte backade upp det du sagt.
Jag klandrar mig själv dagligen för hur allt blev. Hur allt är idag. Jag frågar mig själv varje natt vad som hände. Vem du är och hur du tänker idag. Hur FRÖKEN SKATA så snabbt kunde glida in i ditt liv och bli viktigare för dig än dina barn, mig och OSS. Hur du kunde vända oss ryggen så svinigt som du faktiskt gjorde. Att du kunde stå och se på hur jag föll ihop och gick sönder utan att göra något för hjälpa. Att du utav alla männsikor vände mig ryggen.
När det gäller dig ligger jag fortfarande i skiten. Jag vet inte hur jag ska göra för att döda ditt spöke. Jag är så jävla ensam. Så jävla ensam och orolig för allt det här med jobbet. Jag önskar att du aldrig hade lämnat oss. Att du kunde ha stöttat mig. Men jag har klarat mig. Jag mår inte bra på insidan men jag lever. Jag är bitter och något saknas i mig men jag har klarat mig.
Det enda jag önskar mig ikväll är en stor famn att krypa in i. Armar som kunde hålla om mig. Sanningen slår alltid tillbaka fort. Jag hatar hela ditt väsen så min önskan kan inte riktas mot dig. Min önskan är bara en dum dröm om något som inte existerar. I alla fall inte än. Tills dess att någon annan kliver in i mitt liv får jag jag nog stå ut med att mitt hjärta knyter an till den enda man som någonsin flyttat in där. Den mannen är du.
Tyvärr föll den lotten på dig... och du har inte ens behagat svara mig på mitt sms...
Se dig själv
Ibland måste man fråga sig hur man vill se tillbaka på sitt liv.
Åren går.
Om, och detta är det största om:et du kan uttala med dina läppar, jag någonsin skulle finna en möjlighet i mitt hjärta att se en chans till att förlåta fullt ut, då krävs det arbete. Först och främst från din sida. Vad det skulle kräva av mig kan jag inte ens föreställa mig.
Någonstans i ditt hjärta är du nöjd med ditt liv idag. Det blåser inte lika hett om dina öron. Som du sa; Jag är en hårdare tjej. Jag är ingen mjäkig falsett tjej som tål vad som helst och det vet du. Du vet att det är svårt. Du vet att det är så pass svårt för dig att ställa allt till rätta att du inte vill "gambla" bort din tillvaro. Din tillvaro med den bästa. Hon som du ger din morgon. Din dag. Dina nätter.
Om du är nöjd och lycklig borde ett nej inte vara svårt att klämma fram.
Om du bara kunde se dig själv. Se dina blickar. Det kanske skulle hjälpa dig att se hela din sanning.
Åren går.
Om, och detta är det största om:et du kan uttala med dina läppar, jag någonsin skulle finna en möjlighet i mitt hjärta att se en chans till att förlåta fullt ut, då krävs det arbete. Först och främst från din sida. Vad det skulle kräva av mig kan jag inte ens föreställa mig.
Någonstans i ditt hjärta är du nöjd med ditt liv idag. Det blåser inte lika hett om dina öron. Som du sa; Jag är en hårdare tjej. Jag är ingen mjäkig falsett tjej som tål vad som helst och det vet du. Du vet att det är svårt. Du vet att det är så pass svårt för dig att ställa allt till rätta att du inte vill "gambla" bort din tillvaro. Din tillvaro med den bästa. Hon som du ger din morgon. Din dag. Dina nätter.
Om du är nöjd och lycklig borde ett nej inte vara svårt att klämma fram.
Om du bara kunde se dig själv. Se dina blickar. Det kanske skulle hjälpa dig att se hela din sanning.
Jag e frågan du e svaret
Det är en av dagarna
Då alla låtar skrivs av clowner
Fråga månen och stjärnorna
Som föder pretton i miljoner
Spetsa ponnyöronen
Tåget tänder ljus i tunneln
Å alla vet, det är du, du som gör det
Och kan du se
När du står här tätt bredvid
Kanske det mest omaka paret
Jag är frågan, du är svaret
Å finns det fler
Som ser världen som vi ser
Kanske det mest omaka paret
Jag är frågan, du är svaret
I din lilla melodi
Bor det ingen fantasi
Om än svaret finns där i
vänder det kappan efter vinden
Det är alla runtomkring
Som lägger sista pusselbiten
Stora är tankarna
men din hjärna är för liten
-Earpony, Pontus de Wolfe, Salem
Du brukade vara en bra människa
Hey you...
Om det bara hade vart som då.
Om du bara hade vart som då.
Du fanns iaf då.
Ikväll önskar jag att det var halvt som då. Iaf på ett vis. Då hade jag krypit in i din famn och du hade avfärdat mina tankar på ett ganska smart sätt. Som du faktiskt ofta gjorde. Jag inbillar mig att du hade lutat dig närma och hållt om mig. Det var inte alltid en självklarhet, men ibland när jag tänker på dig så drömmer jag om dig. När man dagdrömmer får man lägga till information som höjer mysfaktorn på drömmen. Så länge man är medveten om att det är en dröm. Jag tänker på när det var höst ute. Dragiga fönster och massvis med stearinljus. Duntäcken och kalla ben. Min älskade tapet. Vår fina sänggavel. Du. Saknad.
Nu dags att drömma på riktigt. För som vanligt har du givit din dag till någon annan. Svek. Min natt är inte din.
Jag saknar dig när du var snäll. Du brukade ha ett gott hjärta och jag saknar det så det gör ont. Dina fina, snälla, ömma sidor. I natt får du gärna komma till mig i min dröm. Som du var då. Bara du håller om mig. Hela långa natten. Hårt. Hela natten lång.
Om det bara hade vart som då.
Om du bara hade vart som då.
Du fanns iaf då.
Ikväll önskar jag att det var halvt som då. Iaf på ett vis. Då hade jag krypit in i din famn och du hade avfärdat mina tankar på ett ganska smart sätt. Som du faktiskt ofta gjorde. Jag inbillar mig att du hade lutat dig närma och hållt om mig. Det var inte alltid en självklarhet, men ibland när jag tänker på dig så drömmer jag om dig. När man dagdrömmer får man lägga till information som höjer mysfaktorn på drömmen. Så länge man är medveten om att det är en dröm. Jag tänker på när det var höst ute. Dragiga fönster och massvis med stearinljus. Duntäcken och kalla ben. Min älskade tapet. Vår fina sänggavel. Du. Saknad.
Nu dags att drömma på riktigt. För som vanligt har du givit din dag till någon annan. Svek. Min natt är inte din.
Jag saknar dig när du var snäll. Du brukade ha ett gott hjärta och jag saknar det så det gör ont. Dina fina, snälla, ömma sidor. I natt får du gärna komma till mig i min dröm. Som du var då. Bara du håller om mig. Hela långa natten. Hårt. Hela natten lång.
Hennes läppar mot din kind
Tänk så fort allt vänder
Hon i dina händer
Minns att vi var lyckliga igår
Nu vet ingen hur jag mår
Å så generad
Fullständigt förnedrad
Hoppas du ska resa dig och springa efter mig
Men du stannar
Fast jag väntar
Och jag längtar
Du kommer aldrig komma hem
Hon i dina händer
Minns att vi var lyckliga igår
Nu vet ingen hur jag mår
Å så generad
Fullständigt förnedrad
Hoppas du ska resa dig och springa efter mig
Men du stannar
Fast jag väntar
Och jag längtar
Du kommer aldrig komma hem
Silence is golden
Om du är snäll är jag snäll tillbaka.
längtan
Jag är inte arg längre.
Jag vet bara inte hur jag ska hantera allt.
Jag tänker på det där.
Jag... känner inget agg mot någon alls...
Man kan inte styra över sina känslor. Man kan försöka kväva och finna nya saker och fokusera på. Ibland fungerar det och man kommer över det. Kommer in i ett nytt liv. Finner sig till rätta.
Ibland fungerar det inte alls.
Skål för dig. För mig.
Skål för den lilla tåren som föds ikväll men inte vill falla.
Jag vet bara inte hur jag ska hantera allt.
Jag tänker på det där.
Jag... känner inget agg mot någon alls...
Man kan inte styra över sina känslor. Man kan försöka kväva och finna nya saker och fokusera på. Ibland fungerar det och man kommer över det. Kommer in i ett nytt liv. Finner sig till rätta.
Ibland fungerar det inte alls.
Skål för dig. För mig.
Skål för den lilla tåren som föds ikväll men inte vill falla.
Jag Kräks Lite
Du har sagt till mig att du vill hjälpa mig med datorer och allt sådant tekniskt.
Jag skulle inte ringt dig om det inte vart akut. Fattar du? Riktigt viktigt alltså.
Du är spydig, dryg, kall och otrevlig. Ni hade bråttom. TILL VAD kl 21.10?
Och du, när jag ringer till DIG tror du då att jag vill prata med någon annan än dig då?
DET VILL JAG INTE.
Tack för ingenting.
You make me sick.
Jag skulle inte ringt dig om det inte vart akut. Fattar du? Riktigt viktigt alltså.
Du är spydig, dryg, kall och otrevlig. Ni hade bråttom. TILL VAD kl 21.10?
Och du, när jag ringer till DIG tror du då att jag vill prata med någon annan än dig då?
DET VILL JAG INTE.
Tack för ingenting.
You make me sick.
2:54
Ja eller Nej
Allt har en plussida och en minussida.
Allt får konsekvenser.
They say: "Ärlighet varar längst", men i det här fallet skulle ärlighet inte ge mig något. Skulle det gynna någon?
Jag kanske bara vill att du ska veta.
Så att jag vet att du vet.
Men du är alltid på väg.
Aldrig närvarande.
Allt får konsekvenser.
They say: "Ärlighet varar längst", men i det här fallet skulle ärlighet inte ge mig något. Skulle det gynna någon?
Jag kanske bara vill att du ska veta.
Så att jag vet att du vet.
Men du är alltid på väg.
Aldrig närvarande.
R U Happy?
You Might Not
Basically :(
Customized.
Hey you,
Is she everything you wanted in a girl?
I never gave you the world
But you had me in the palm of your hand
So why your love went away?
I just can´t seem to understand
Thought it was me and you baby
Me and you until the end
But I guess I was wrong.
Don´t wanna think about it
Don´t wanna talk about it
Im just so sick about it
Can´t believe it ended this way
Just so confused about it
Feeling the blues about it
Is this life without you?
Tell me is this fair?
Is this the way it´s really going down?
Is this how we say goodbye?
Shoulda known better when you came around
That you were gonna make me cry
Now it´s breaking my heart to watch you two run around
Cause I know that you´re living a lie
But thats okey baby, cause in time you will find
What goes around, goes around, goes around,
comes all the way back around.
Now boy,
I remember everything that you claimed
You said that you were moving on (but nothing´s written in the stars)
I find it hard to do the same
The funny thing about that is
I would have forgiven the one to blame
Thouhgt it was you and me baby
And now it´s all just a shame
that i guess I was wrong.
Justin. Göteborg. 2007. Början. Du. Jag. Vi.
Skrev om lite i låten.
Customized... du vet...
Kommer du ihåg bilturen tillbaka till Skansen den natten? Om jag blundar kan jag se vägen och oss där. Då var jag glad. Det var en bra kväll.
If I Was To Die Any Time Soon
Älskade Hatade
Ibland ljuger jag så bra för mig själv att jag går på det.
Din mamma lagar inga thaigrytor men hon älskar mig fortfarande. Men tänk inte på det. Det blir jobbigt för dig då.
Jag känner mig ensam. Kan bero på många saker. Du är en av dem.
Hörru din lilla fjant. Vet du vad. Idag bor tåren i mitt öga och jag orkar inte skriva mer om dig. Till dig. Jag sitter bara här och skakar mitt huvud. Allt skit bubblar fram. Du är bara smutsig. Du och det. Men istället för att tala mer ingående om allt ditt skit och ditt svek mot mig och Bopi så vill jag be dig om en tjänst. När du väl läser detta. Om du någon gång skulle göra det.
Jag sprang på Otis Redding med "I´ve been loving you too long" igen nämligen. Så när det än må vara i livet, kanske när Råttan är höggravid, sätt dig ner och lyssna på den. Den har ingenting med oss att göra rakt av, men det är en vacker sång med en stark text. Lyssna bara och tänk. Tänk på vad du har offrat i livet. På konsekvenserna. Tänk på mig.
Tänk på mig.
Ett Uppköp
Idag sa du att hon var ett uppköp. På alla plan. Inom alla områden.
"Det kan jag väl säga om det är det du vill höra" sa du.
"Ja, gör det om du menar det" sa jag.
"Ja, det gör jag".
Sen tittade du på mig och såg nöjd ut? Jag kan inte läsa dig längre. Om du tycker det så... grattis till dig. Mina tankar om dig? Det kan du fundera på. Ta en stol. Slå dig ner. Fundera.
ALLTID.
JAG KOMMER ALLTID ATT HATA DIG.
