lookintomyheart

Jag känner mig inte riktigt som männsika än.
Tankar som flyger.
Jag tänker för mycket.

Respekt. Den finns inte längre. Det är ju banne mig fruktansvärt.
Självklart som läget är MEN om jag bara tänker på det.
Tänk om någon kände för mig så som jag känner för "den där".
Låt mig korrigera; "de där".

Jag vet inte vad som är värst.
De sitter ju där och känner ingenting för mig. Helt likgiltiga. Som en vägg. Imuna. Får aldrig riktigt veta.
Om de fick veta- skulle de bry sig? Självklart inte. Jag är ingen att bry sig om. De har ju varandra. Det räcker.

Här sitter jag och känner. Olika känslor. Varje minut, varje timme, varje dag. Växlar hit och dit.
Ibland lyckas jag blocka. Sen påminns man. Hela omvärlden påminner mig. Allt.

I början ville jag förlåta. Jag sa att jag gjorde det om... Men jag förlät aldrig. För han ville inte sluta. Han ville inte.
Jag bönade och bad. Jag har aldrig varit så förtvivlad i hela mitt liv. Fruktansvärt.
Det var nog bara ord. Hur skulle jag kunnat?
Hur förlåter man någon man inte längre respekterar?

"Han kommer komma tillbaka"
"Han kommer ångra sig"
"Han kommer inse att det inte är grönare på andra sidan"

Sa ni det till mig för att ni trodde det eller för att ni ville trösta?
Jag trodde aldrig på er iallafall.
Nej det kommer aldrig ske.
Även om det skulle ruttna för dem, så skulle det aldrig ske.
Jag känner det i mitt hjärta.

Jag kommer aldrig förstå. Aldrig förlåta.
När jag behövde som mest... tomt.
Nästan tomt. Hela tiden hade jag ju alla tankar. Vetskapen om vart han fanns. Vart han sov.

Det finns två stycken i världen som jag tycker förtjänar att känna allt som jag känt.
Resten skiter jag i.
Jag skulle vilja göra två filtar av alla känslor och linda in dem i min gåva... Knyta ihop. Hårt.
Ställa in dem i varsitt rum långt borta. Isolerat. Låsa dörren och tappa bort nykeln.

Klart att det tar energi från mig att känna. Klart jag "borde" sluta hata.
Som utomstående ska man inte uttala sig om sånt. Alla är olika och jag kan inte förlåta.
Han ville inte sluta och gav mig därför aldrig chansen.

Nej, för att avrunda...
Jag tänker för mycket.
Skit ska skit ha.

---

Ps. Och detta är bara till dig. HUR kunde du lämna W utan att vilja träffa M? Ds.