lookintomyheart

Ja... tycker du att det är svårt? Du, din lilla fega krake.

Jag tycker att det ska bli skitdrygt att träffa dig i morgon jag med. Om jag fick välja så skulle jag radera dig totalt. Ur mitt liv. Eftersom jag inte vill radera dig ur barnens liv, för det vore egoistiskt, så faller hela den idén redan där.

Tyvärr kommer du alltid att finnas i mitt liv. Inte helt i det kanske- tack o lov- men du finns där. Överallt är du. Du och det som är ditt liv. Ni smutsar ner mitt liv bara genom att andas. Erat trevliga lilla liv som ni lever utsöndrar en odör som är framtagen enbart för att påverka alla mina sinnen till det negativa. Era band till varandra får mig att vilja kräkas.

Jag vet inte vad det är som är så svårt för dig. Jag vill INTE heller träffa dig imorgon. Det är inget jag väljer. Det är ödets nyck som tvingar mig till att ens föreslå ett sådant möte.
Inte nog med att jag redan har en extrem ångest inför varenda sekund denna vecka.
Som härsknad grädde på det utgågna moset måste jag alltså försöka få dig att möta mig vid banken. Imorgon. Snabbt. Utan prat. Enkelt.

Ja, för det är ju inte en komplicerad procedur. Det enda du behöver göra är att svara mig på mitt sms. Skriva vilken tid som passar dig. Ja, du som är utan jobb får äran att bestämma. Varför då, kan man fråga sig. För jag orkar inte. Jag orkar inte med din skit. Dina invändningar på enkla saker. Era gemensamma anmärkningar på min information. Hennes åsikt på våra angelägenheter. Saker som rör oss eftersom det rör VÅRA barn.

Så jag skrev ju ett sms till dig klockan 14 idag. Enligt era "önskemål" får jag ju inte ringa. Där skötte jag mig alltså bra. Vidare har ni ju också önskat att allt ska planeras långt i förväg. Där sprack det. Detta gäller morgondagen. Inte tillräckligt långt fram i tiden för er va?

Jag kan inte med ord förklara hur pass förbannad du gör mig. Du och allt som finns i ditt liv idag stör mig ända ut i fingertopparna. Allt du säger. Allt du gör. Allt du lovar. Allt du ljuger om. Allt du en gång sa. Det som du säger idag till någon annan än mig. Din frånvaro. Din brist på empati. Ditt tomrum i både hjärta, själ och huvud.

Tanken på hela ditt väsen gör att jag vill krypa ihop till en liten boll på golvet och ligga där. Aldrig mer röra mig, för jag orkar inte bära runt på ditt svek längre. Det kommer aldrig upphöra för det ligger i din natur att svika mig i det mesta som du säger och gör.

Att jag inte öppnade mina ögon från början. Du kommer aldrig vara det jag behöver. Du har ingen själ. Du är bara jävligt bra på att snacka. Du är experternas expert på att prata. Övertala. Få saker att låta som något helt annat än vad de är. Du sa allt det jag ville höra och jag lyssnade. Jag trodde på det sa och det du lovade. Det du svor när du tittade in i mina ögon. Jag köpte hela paketet och blundade länge för dina handlingar. Eller bristen på handlingar som inte backade upp det du sagt.

Jag klandrar mig själv dagligen för hur allt blev. Hur allt är idag. Jag frågar mig själv varje natt vad som hände. Vem du är och hur du tänker idag. Hur FRÖKEN SKATA så snabbt kunde glida in i ditt liv och bli viktigare för dig än dina barn, mig och OSS. Hur du kunde vända oss ryggen så svinigt som du faktiskt gjorde. Att du kunde stå och se på hur jag föll ihop och gick sönder utan att göra något för hjälpa. Att du utav alla männsikor vände mig ryggen.

När det gäller dig ligger jag fortfarande i skiten. Jag vet inte hur jag ska göra för att döda ditt spöke. Jag är så jävla ensam. Så jävla ensam och orolig för allt det här med jobbet. Jag önskar att du aldrig hade lämnat oss. Att du kunde ha stöttat mig. Men jag har klarat mig. Jag mår inte bra på insidan men jag lever. Jag är bitter och något saknas i mig men jag har klarat mig.

Det enda jag önskar mig ikväll är en stor famn att krypa in i. Armar som kunde hålla om mig. Sanningen slår alltid tillbaka fort. Jag hatar hela ditt väsen så min önskan kan inte riktas mot dig. Min önskan är bara en dum dröm om något som inte existerar. I alla fall inte än. Tills dess att någon annan kliver in i mitt liv får jag jag nog stå ut med att mitt hjärta knyter an till den enda man som någonsin flyttat in där. Den mannen är du.

Tyvärr föll den lotten på dig... och du har inte ens behagat svara mig på mitt sms...