lookintomyheart

Men tjena vilken vändning. Eller vilket otippat scenario skulle man väl kanske kunna säga.

Plan: Ligga lågt. Jäkligt lågt. Har jag någonsin ägt bollen? Vem vet.

Bossen säger saker som endast nämns av honom.

Hur mycket väger en antydning?
Perfekt?
Ätbara gelékinder?

Är allt en inbillning?

Varför är jag smått puckad? Blir inte alla irriterade om de inte får som de vill? Eller bara tonåringar och jag?

Syskon? Vad betyder det? Är han som jag eller alla andra på den punkten? Och varför är alla andra så strama på den punkten?

Uppassning? Mys?

Varför låter han bossen snacka? Betyder det nåt? Han vet ju vad han säger.

Vill gärna bolla tillbaka till det här med perfekt. Perfekt? Hörde jag rätt? Det gjorde jag. Betyder inte det Mycket?

Rädsla? Jo tack. Därav min plan.

Han var "arg" från första stund. Efter första mötet. Jag var aldrig det. Glad var ordet.
Såå vad betyder nu detta. Nu är jag arg av samma anledning. Fast tvärtom.

Kär? Vad jiddrar Le Jones om? Ville inte avslöja. Sa det ändå. Är det sant? Varför får jag inte mer i så fall?

Är jag duktig på att ligga lågt? Har jag någonsin klarat det?

---

Jaja... är jag smartare nu?

Det är svårt.
Varför ska det vara så förbaskat svårt.

Jag ska inte gå vilse på denna lilla slingriga stig. Måste hålla mig i ljuset.
Inte chansa och försöka ta en genväg. Det spelar ingen roll, de leder alla till en nit.
Måste avvakta.

Och nu sitter jag och analyserar nya ord. Även fast jag inte ska.

Varför erkände jag att jag var "arg" nu? Gick det ens upp ett ljus där? Förstod han vad jag menade?
Varför höll jag tillbaka på det jag egentligen vill säga? Vad hade jag fått om jag sagt ärligt?
Ord. Jag hade fått ord.
Han vet ändå. Han vet. Behöver inte höras. Jag är säkrare då. In the safe zone.

Hur kunde jag "förlåta"? Varför?


Han är så fin.