lookintomyheart

Äntligen ligger båda kidsen. Har sjungit, vaggat, vyssat och pysslat om. Började läggningen för två timmar sen.
M är fortfarande vaken men W är i drömmarnas land.

Jag gjorde som jag bestämt mig. Vägrade ta kontakt. Det var ju som jag tänkte. K hajar nada. Kör på som vanligt. Nästan i alla fall.
Egentligen spelar det ingen roll. Varför skynda så fruktansvärt.
Vill jag vara desperat? Jag är fri nu. Inga band.

Jag får väl gilla läget bara. Distansen är ett faktum. Helgen är ett faktum. Mitt anfall är ett faktum.
Detta till trots så diggar han mig. Vi får bara lämna det där.