lookintomyheart

Idag frågade en BVC-sköterska om jag ville komma på sista föräldraträffen.
Har nämligen uteblivit de senaste gångerna pga av olika anledningar.

"Vad handlar det om sista gången då?"
"Ja, vi ska prata om relationen till sin partner och berätta hur man har det ihop som föräldrar." Svarar kvinnan, som känner till min situation.
"Njaa. Känns väl inte riktigt..."
"Ja, men vill du ha ett sånt här informationsblad då!?" Lika glatt, men lite försiktigare...
"Nej, tack."
"Jahaa så du kan säga nej redan nu?"
"Eh? Ja."

Irriterande. Minst sagt.

Gumpan har iaf lagt på sig. Hon är rund och go. Så rund och go.
Irritationen byttes efter ett tag mot tacksamhet.
Av att jag sitter i mina skor och inte i hans.
Om han hade vart normal skulle han vetat att hon skulle dit idag.
Nej. Inget sms lämnade min telefon med hennes nya vikt, längd etc.
Så kan det gå.
Suck.