lookintomyheart

Jag har haft ett litet problem. En jobbig känsla.
Idag sa jag till.

Lämnade W som vanligt på förskolan. Enda dagen denna vecka pga sjukdom.
Vi hälsade på en lärarstudent som skulle vara där i 2 veckor.
"Då är W i goda händer nu då!?"

Jag gick.
Hela den långa vägen längs stängslet.
W stod ensam.
Stannade till och gömde mig bakom en bil för att se.
Ingen kom till W.
Jag satte mig i bilen.
Fortfarande ensam.
Hade handen på stängslet.
Avvaktade.
Startade bilen.
Irritationen växte.
En dagisfröken såg mig och gick fram till W.
Han stod kvar.
Mer tid förflöt.
W stod kvar som en ledsen hund.

Smärta i mitt hjärta.
Gick in. Talade om hur läget var.
"Känns inte okej att han står själv."
(Deras jobb att ta hand om kidsen- få dem att må bra)

"Han ville inte komma. Han ville stå där."
(Nej du, inte min W. Han ville bara ha lite värme måste du väl förstå? Han är väl inte grabben som vill stå helt själv- helt stilla?)

En annan lovade att "ta hand om honom". Menade att han bara stod där för att vinka.

(Hade velat säga: Jasså, som jag läser av situationen stod W där för att han inte kände sig välkommen. För att ingen läste hans signaler och för att ingen tog sig an honom!)

Istället blev det en snällare variant av det hela, men jag hoppas budskapet gick fram.
Hon lär ju ha förstått följande om inte annat:
Jag kände obehag av att de inte "såg" min son. Tillräckligt för att komma tillbaka. Inte okej.

Det dryga med konfrontationer av det här slaget är att man nästan måste be om ursäkt för sig själv.
Typ: "Det var elakt att du körde på mig med bilen- Vad klumpig jag var som inte gick ut senare."
Eller: "Bosses telefonräkning blev visst jäkla dyr förra månaden. Attans att jag inte la på när han ringde."

I mitt fall blev det:
"I och för sig har han vart sjuk men..."
"Som mamma reagerar man ju lite blödigt..."
"Oj, nu kanske jag ställer till det och han blir ledsen här också..."

Det blev han. Det var det värt så här i efterhand. Andra gången jag gick hade han åtminstone en famn att tröstas i. När bilen äntligen rullade bort från parkeringen såg jag W i backspegeln.
Utan tårar.

"Tut tut" sa bilen.
Only for W.