Hälsa På
Igår sprang jag på Erika också. Det var trevligt. Ett år sedan sist. Det kändes inte.
På fredag ska jag, bullen och moset hälsa på.
Länge sedan jag åkte och hälsade på någon med kidsen.
Sånt gjorde man mycket förr.
Åkte och hälsade på hos folk och fikade.
När jag var liten alltså. Det gjorde vi mycket iallafall. Ibland blev det bara att man svängde förbi. Kom "oanmäld" så att säga. Ibland ringdes det innan för att kolla om det var någon hemma.
De vuxna pratade i några timmar över en kopp kaffe. Jag kanske lekte med något barn- om barn fanns. Man åt bullar eller kanske en längd av något slag.
Fruktansvärt trevligt sätt att "döda" några timmar på.
Idag är det inte samma. Alla är så fruktansvärt upptagna. Får inte arslet ur vagnen själva och uppskattar inte oanmälda gäster. Tråkiga människor.
Det är som att det var en trevlig grej våra päron gjorde. Inte vi.
Nej, idag ska allt planeras och klämmas in. Till och med bortprioriteras helt. Får man någon tid över så ska den läggas på annat. Annat "familjärt". Eller annat "egoistiskt".
En familj kan faktiskt tycka att det är mysigt att hitta på något- som att hälsa på några vänner. Ett par timmar. Det är inte farligt. Det kan ju faktiskt vara skönt att komma hemifrån och prata om annat ett tag.
När jag var liten trodde jag att det var en naturlig trevlig del av livet. Självklart inte alltid. Ibland mer. Ibland mindre.
Men det var ju så man höll kontakten förr.
Mer spontanitet idag tack. Till dig. Till mig. Till oss alla.
Här vill jag passa på att hylla två goda vänner.
Cissi och Johan.
Ni vet hur man överraskar. Ibland ringer ni bara på dörren. Hur kul och uppskattat som helst.
Jag är glad att ni är mina vänner.
(Han som miste er får skylla sig själv. HA!)
På fredag ska jag, bullen och moset hälsa på.
Länge sedan jag åkte och hälsade på någon med kidsen.
Sånt gjorde man mycket förr.
Åkte och hälsade på hos folk och fikade.
När jag var liten alltså. Det gjorde vi mycket iallafall. Ibland blev det bara att man svängde förbi. Kom "oanmäld" så att säga. Ibland ringdes det innan för att kolla om det var någon hemma.
De vuxna pratade i några timmar över en kopp kaffe. Jag kanske lekte med något barn- om barn fanns. Man åt bullar eller kanske en längd av något slag.
Fruktansvärt trevligt sätt att "döda" några timmar på.
Idag är det inte samma. Alla är så fruktansvärt upptagna. Får inte arslet ur vagnen själva och uppskattar inte oanmälda gäster. Tråkiga människor.
Det är som att det var en trevlig grej våra päron gjorde. Inte vi.
Nej, idag ska allt planeras och klämmas in. Till och med bortprioriteras helt. Får man någon tid över så ska den läggas på annat. Annat "familjärt". Eller annat "egoistiskt".
En familj kan faktiskt tycka att det är mysigt att hitta på något- som att hälsa på några vänner. Ett par timmar. Det är inte farligt. Det kan ju faktiskt vara skönt att komma hemifrån och prata om annat ett tag.
När jag var liten trodde jag att det var en naturlig trevlig del av livet. Självklart inte alltid. Ibland mer. Ibland mindre.
Men det var ju så man höll kontakten förr.
Mer spontanitet idag tack. Till dig. Till mig. Till oss alla.
Här vill jag passa på att hylla två goda vänner.
Cissi och Johan.
Ni vet hur man överraskar. Ibland ringer ni bara på dörren. Hur kul och uppskattat som helst.
Jag är glad att ni är mina vänner.
(Han som miste er får skylla sig själv. HA!)
Kommentarer
Postat av: Madde
Ja, så gjorde vi också när vi var små! Det va mysigt... Men det är sant, idag är alla mycket mer upptagna. Då var alla mammas vänner också mammalediga så det kanske va enklare då... Du får gärna ta med kidsen när vi ses! Tyvärr har jag ju inget hem att bjuda hem dig till, men ett café får funka som substitut :)
Postat av: Jenno
Ja, det var mysiga tider... Kanske går att passa in en dag när W är på förskolan, så vi får se om en eller två hakar på =)
Trackback
