lookintomyheart

Men oj. Give me a break.
Jag kan inte ens förmå mig att säga: "Didn´t see that one coming". Då ljuger jag.
Jag kan väl inte på allvar ha trott att allt va okej nu. Eller?

Vissa saker är fel. Logik och känslor. Kanske inte alltid hand i hand.
Jag är en känslomänniska. I det avseendet har jag svårt att se hinder.
En känsla betyder mycket. Talar ju om vad man känner och vill. Vad man tycker.
Dåliga känslor kan jag förstå om man vill kväva. Sure. Fine.
En bra känsla? Ska den också kvävas om hinder finns? Hinder som kan tas bort. Om man vill.
Eller finns det mer som är hinder här?

Sen en annan sak. Om man går och tyngs ner av otrevliga tankar om hinder och liknande. Ska man inte tala om saken då?
Förslagsvis med den eller de som är inblandade?

Eller. Är det i slutändan bäst att bara skita i saken. Sopa det bra under mattan. Ignorera. Gå vidare.
Då kan det ju inte vart så bra ändå.
Alla normala människor vill väl kämpa för det som är lovande? Det som känns bra.

Med andra ord. Har jag nu kommit fram till att personen i fråga inte är normal? En fegis? Vågar inte lägga korten på bordet. Eller kanske rent av en lögnare? Alla ord kanske var en lögn.

En sak är säker. Bollen ligger inte i mina händer. Over and out.