lookintomyheart

Okej. "Skit ska skit ha". Det vet vi ju som sagt.
Och eftersom jag har skit fått är alltså jag en skit.
Eftersom jag har dessutom har tagit emot mycket skit... kan väl bara det betyda att jag är och har varit en stor skit.

(Här finns det åtminstone en som håller med mig. Och säkert fler som håller tyst.)

Tänk om det är så. Jag kanske får det jag ska ha.
Det som sker nu kanske är universums sätt att betala tillbaka all den skit jag har gett andra.
Om så är fallet, stannar det där då?
Det är en viktig fråga.
Stannar det eller kommer det fortsätta? Och då menar jag just i detta fall. Karma-karusellen stannar ju aldrig. Om den nu existerar vill säga.
Betalar jag nu bara av min skuld till honom? Är vi kvitt nu?
Eller kommer han åka dit på det här också?
Betalar han också av något nu? (Svaret på den frågan kan man ju tvista om.)
Räknas det också in?
Ja, jag vet att barnen fattas där. Jag vet. Vore det ombytta roller skulle jag dö. Som läget är nu dör ingen. Denna "ingen" är duktig på att prata. Agerar inte därefter.

Så vitt jag vet, det jag har fått höra, är läget reko där borta.

Låt oss blicka frammåt. Om några år. Hur kommer tankarna om denna tid vara då?
Kommer vi se på saken med samma avsky? I don´t think so.
Så vitt jag vet är en utav oss redan över det här.
En utav oss uppmuntrar den andre att "Strunta i det här nu. Gå vidare. Det hade ändå aldrig fungerat"
En utav oss har börjat om.
En utav oss är kär.

Det leder mig vidare till dagen sista fråga.
Varför mår jag sämst?