Boom

Det är tråkigt. Helgen då? Borde jag inte må bra av den nu? Ska det alltid vara så här? Man hinner inte ens hem. Tråkigt.
Tråkigt att man inte kan slappna av. Det är ju bara att vänta på nästa gång det smäller. För det kommer alltid en nästa gång. Smäller alltid igen.

Okej med W. Det kan jag väl ta då. Att han skulle sätta sin fot där. Vant mig vid tanken. Men inte M! Absolut INTE M!
Mitt mos. Nej. Hon är min lilla bebis. Min. Min. Kan inte förklara det på något annat vis. Det händer bara inte nu.

Dags att samtala. Suck...



Nu ska jag lägga det åt sidan och tänka på något mysigare...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0