lookintomyheart

Han hatar verkligen mig.
Jag hör det i orden.
I allt han säger och gör.
I allt han inte säger och skiter i att göra.

HUR KUNDE DET BLI SÅ HÄR?

Allt hemskt jag känner för honom- Det känner han för mig.
Skillnaden är att jag... ja herre gud. Jag vaddå? Orkar inte ens skriva...
Hans del är lättare att föklara.
Jag vill att han ska bryta ihop. Gråta. Ångra sig. Må dåligt för vad han gör.
Det skulle visa att han bryr sig.

Han skiter i mig.
Han bryr sig inte om att jag mår dåligt.
Han hatar mig.
Han sitter inte och mår dåligt över samma sak som jag.
Om han ens mår dåligt är det för att jag är en idiot.
Att jag är elak, egoistisk och barnslig.

Jag ger upp nu. Jag orkar inte mer.
För han och jag kommer aldrig någonsin förstå varandra.

Idag sa han att han har det så bra. Han är lycklig och mår bra.
Allt är så förbannat bra där borta.

"Det stör dig va? Att jag mår så bra? Du är mitt enda problem." sa han nöjt.

Det stör inte mig.

Det dödar mig.