lookintomyheart

De flesta människor fascineras av det som är vackert. Det spelar ingen roll att det vackra kanske inte faller lika mjukt i någon annans öga. Det där snacket om den delade baken hör inte hit. Det vackra gillar vi alla mer eller mindre på både lika och olika sätt.

Vackra ting. Vacker natur. Vackra människor.

När jag läser det ovan mår jag lite illa. Äcklas av det. Seriöst. Jag mår illa av att det alltid ska handla om utsida.

Jag köper detta med vackra ting. Jag skulle inte leta ut den fulaste tröjan i affären, prova skiten, bemöda mig att betala för stycket och sedan nöjt bära hem påsen. I wouldn´t.

Vidare till naturen. Var och en vill väl hellre sno en vespa, låna en bil eller kapa ett flyg för att komma till sitt favioritställe istället för att husera på en soptipp. It aint pretty. And we all like pretty. Don´t we?

Vet du vad jag tycker? En bildskön person med taskig attityd är inte vacker. Jag skulle aldrig beskriva en dryg människa som en fin människa. Sådant gjorde man när man var 17. De "coola" killarna, med helt fel inställningar i hjärnan beträffande livet , var "snygga". Det tänket hade man då. När man var 17.

Vackra barn.
Alla barn är fina på sitt sätt. Det skulle väl vara just för att de alla är små minimänniskor. De borde vara oförstörda.  De har inte hunnit växa upp till att bli ligister, mördare, våldtäktsmän och psykopater.
Jag är inget barnfan. Då menar jag barn i största allmänhet. Det vill säga barn som jag inte känner eller har några som helst band eller relation till. Jag gillar dock artiga barn. Väluppfostrade barn. Vilda barn med glimten i ögat. Charmtroll. På dagis gillar jag de goa "småtjejorna" med pippilottor i håret. De som söker kontakt och berättar om saker för mig. För mig är de hur söta som helst. Här spelar utsidan NOLL roll. Allt ska vara på dagis nivå. Här ska inte de "docksötaste" sno allt fokus bara på grund av sin utsida. Oh no. De "bildskönaste" barnen borde inte få extra fokus bara för att de behagar ögat på fler. Det är inte det som gör ett barn vackert i min mening. Det är den inre glöden som lyser igenom i deras ögon som gör de fina. Den har de flesta barn och de som saknar förmågan att visa den är det väldigt synd om. En jättesöt unge som alltid får uppmärksamhet för sin "extraordinära" gensamansättning istället för komplimanger för "den fina inre charmen" som inte riktigt hunnit gro i det arma barnet... ja hur ska det gå för henne/honom?

När jag var liten hade jag en granne. Hennes vän kom ibland på besök och plötsligt blev alltså två tre när vi skulle leka. Den ungen var alltid sjukt dryg och otrevlig. Det låg liksom i hennes natur. Hon var grymt bortskämd och hennes mamma skulle jag nog idag beskriva som "lite lätt överlägsen" när jag ser tillbaka på det. När jag var liten tänkte jag bara på att de var lika kalla. Det slutade alltid med att jag blev lämnad åt sidan medans de lekte vidare. Jag kan än idag se deras blonda hår i solen intill syrenbuskarna på andra sidan gården. Jag ramlade inte av stolen när jag flera år senare träffade på åbäket. Guess what. Den snorkiga attityden hade förvandlat den lilla sessan till en bitch. Översittare är också ett passande ord här. Jag har flera exempel på likande fall men känner nog att jag fått fram det jag ville säga med detta exempel.


Det vackra i ting. Det vackra i naturen. Det vackra i människan.

Vi alla väljer hur vi vill se på världen. Genom vilka ögon och med vilka värderingar. Vad är viktigt för dig? Är det viktigt att klämma in att den otrevliga expediten på skoavdelningen inne på Stadium var jävligt snygg? Eller var den dryga tjejen i kassan så bländande vacker att man bara måste förtränga det dryga och beskriva denna som skönheten personifierad? Vilka intryck fastnar egentligen? Hur viktig är en insida för dig? Hur viktig är kombinationen mellan hjärta/själ och yta? Och hur är dina vågskålar isåfall inställda? I mina ögon är Sko-Stig och Kassa-Greta lika trevliga som det de förmedlar. De får ingen jävla dispans för att Stig råkar äga ett välanvänt gymkort och äger kunskapen om hur man matar ett solarium med polleter eller för att bruden i fråga äger ett modellnylle som sitter välmonterat på en välsvarvad kropp. Icke. Klart att ett snyggt nylle drar blickarna till sig, men inte skulle jag utelämna insidan i helhetsbeskrivning av en otrevlig snygg människa.  Det viktigaste ÄR insidan. Ens sätt. Uppsyn. Jargong. Hur en person upplevs som helhet och vad det är för signaler som sänds ut. Trevnad? Eller icke trevnad.

Jag är tjejen som gillar vackra saker, men det behöver inte bara vara dyrt och glänsande. Jag kan även se det fina i det lite skitiga. En sprucken krakelerad kopp från indiska fylld med varm choklad och marsmallows kan vara minst lika tilltalande som  något i ett martiniglas på en flashig bar. Loppisar och second hand affärer lockar ofta in mig även om jag bara glider runt och kollar in alla saker. Deras historia gör dem intressanta. Gammalt kan vara minst lika snyggt som nytt. Gammalt och trasigt kan ha sin charm.

När det gäller världen kan jag nog se det fina i många tänkbara miljöer ändå. Orörda platser, havet och rinnande vatten mitt i en skog. Karga platser. Bebodda platser där staden aldrig sover och neonljus färglägger natthimlen. Rapsfält om sommaren och öde stränder. Jag älskar att se solen leka på marken efter att ha sipprat genom trädkronorna så gott det går när solen står i zenit. Trasiga miljöer bär ofta på en spännande eller fängslande historia. Trasigt kan vara vackert. De flesta platser är vackra då det är lugnt och stilla.

Allt är mer än yta och när det gäller människor är det det som finns under som gör oss till de vi är. Det är där vi blir vi och det är där ifrån vi både sänder ut och lämnar de värdefullaste intrycken. Det är där alla vackra människor glänser. Små som stora. Det är insidan som är den viktigaste nyckeln till mycket.

Svaret på allt är att skrapa på ytan på de som betyder något för en själv. I varje människa bor en skatt som inte alla kan se. Frågan är; Vad vill du behålla och hur mycket vill du ge???