lookintomyheart

Efter att läst igenom mitt tidigare inlägg har jag kommit fram till att man kan skippa om:et. Klart som tusan att äkta kärlek existerar. Det gäller bara för var och en att hitta någon som bemästrar den. Någon som fattar reglerna. Någon som vet hur man inte ska göra.

True love will find us all inte end. Sometimes you just have to wait a little longer than you first thought.

På tal om detta vill jag passa på att tillägga att helgen har varit underbar. Minus magsjuka här och där så är nuet bra nu.

Små ting som påverkar

Imorse hade någon jävel pillat på inställningarna till min kupévärmare. Tiden var helt åt h-vete inställd.

Kvinnan på mina barns dagis tänker inte ta kontakt med mig vad jag förstår. Hon har sett mig flertalet gånger utan att närma sig mig. Hon som jag pratade med sa att jag är välkommen att ta kontakt med henne- om jag så vill. Jag vill inte. I min värld skulle hon som fått klagomål på sig ta kontakt med föräldern för att stämma av att läget är reko. Möjligen be om ursäkt? (!) Att sträcka ut den handen till henne känns för mig irrelevant. Nej du, jag tycker vi sätter punkt där. Ganska värde. (Tack S, för ditt fina inlägg angående detta. Skönt att du vet vart man ställer skåpet.)

Magsjuka härjar på förskolan. Hoppas det går över fort.

Några tankar om kärlek

F. A. N. Jag skrev just ett inlägg som försvann. Surt.

Mitt inlägg handlade om en av pedagogerna på förskolan. Hon tycks ha något problem med mig och idag rågades måttet. Bägaren rann över. Det fanns inga andra alternativ. Hon har betett sig illa och jag tycker inte om henne. Hon har en attityd och imorse var hon otrevlig. Mycket otrevlig. Jag blev helt upprörd och var tvungen att sansa mig. En av de goa nya frågade vad som hade hänt och jag berättade hela storyn för henne. Hon tyckte också att jag skulle ringa till bossen. Eftersom det är oetsikt att hyvla till människan valde jag att bemöta problemet från en annan vinkel istället och när jag lugnat ner mig ett par hekto i min bil ringde jag till en av de ansvariga på området. Jag ville att hon skulle bli tillrättavisad men eftersom allt ska vara så fruktansvärt pedagogiskt nu förtiden så tror jag absolut inte att hon kommer beröras nå vidare värst. Eftersom hon tydligen är så omtyckt - för att hon är en sådan bra pedagog - hade bossen svårt att förstå vad jag sa. "Det här måste jag smälta först" sa hon. "Löneavdrag" eller "förflyttning" tänkte jag.

Så vad är det då som hänt?

1. Den senaste tiden har jag lagt märke till att det är något som stör henne. Hon vänder ryggen eller går när jag kommer, då andra pedagoger säger "hej". Detta är väl inget speciellt kan man tycka men det som är ledordet i denna kassa saga är "återupprepning". Gång på gång har det varit något i attityden. Blickar, ja hela hennes sätt har tydligt visat att jag stör henne.

2. Jag har heller inte märkt att hon vart go med mina små. Vid ett tillfälle vid en sen hämtning hade hon och en kollega hand om de sista barnen. Jag avvaktade och pratade med de andra barnen just för att kolla av hennes beteende. De två satt på golvet och pratade om något privat och min dotter klev upp på hennes ben. Inte en reaktion. Ingen hjälpande hand över huvudtaget. Lillan ramlade och blev ledsen. "Ojdå" sen såg hon mig och tittade bort. Samma gång såg jag hur gullig hon var mot andra barn där. Mina sa hon knappt hejdå till. Jag har aldrig sett henne ens prata med mina barn.

3. Ett stycke förälder har även lagt märke till att hon verkar ha något emot mig. Min moder har även hon känt av attitydproblem hos personen ifråga.

4. Imorse sen då... Jag kommer till förskolan och min son går med sin grupp ut i skogen. Jag går in med dottern. Vi hejar på hennes grupp men hon vill inte gå in direkt utan vandrar iväg till nästa avdelning. Dörren stod öppen och min dotter vandrar in men säger inte ett ljud utan kollar bara läget. Precis innanför dörren sitter pedagogen med sin ena kollega samt en grupp av äldre småbarn. De två vuxna säger "hej". Ingen utav dem ler. Hon pratar och berättar något som barnen lyssnar på. Vi stör inte. Jag viskar till min lilla ros att hon ska komma till mig. Helt plötsligt höjer den här personen rösten och säger spydigt och otrevligt:

"Ursäkta skulle du kunna stänga dörren!!? Vi har "lite" samling här."

"Well ofcorse big girl, eftersom du ber mig så SNÄLLT och eftersom jag tycker om dig, ska jag omgående stänga dörren här. Tack för proffisionellt bemötande hörru." svarade jag.

Inte. Men jag ringde som sagt hennes boss och talade om att de bör ifrågasätta hennes attityd. Vid eventuella oklarheter skulle hon hänvisa damen till mig. För i min värld finns det ingen anledning att bete sig som hon har gjort. Inte mot mig, mina barn och framför andra barn. Jag tog mitt lilla M, visade nog rätt tydligt att jag tycker hon är störd med min blick även om jag inte mötte hennes, och stängde snabbt igen dörren.

SKÖNT att få ventilera detta. Hoppas hon skäms.