lookintomyheart

Hoppa på mig som tjej. Arbetskollega. Dotter. Flickvän. Gör det. Om du tycker att jag felar. Mycket möjligt att jag gör det för jag är inte perfekt.

Att anklaga någon för att vara en dålig elak mamma? Där ska man passa sig. Speciellt om man inte känner personen ordentligt. Som när en bekant till mig la sig i när jag tillrättavisade mina barn då de "felat" enligt mig. Tyckte att jag överdrev. Linjen är hårfin mellan välmening och förolämpning. Dock tillhör inte detta det värsta. Det värsta är när folk kastar stenar i ett glashus. Kan man sedan inte heller be om ursäkt, se sitt fel och förklara sig på ett vettigt sätt... ja då mina vänner, då är det jävligt illa.

Så här är det. Alla är vi olika människor. Alla har vi olika sätt att uppfostra våra barn på. Alla har vi olika anlag och förutsättningar. Olika livssituationer och familjeförhållanden. Alla får inte samma hjälp med uppfostran. Alla har inte samma stöd från sina nära och kära. Alla har olika regler.

Vissa föräldrar är inte samspelta. Vissa mammor är labila. Vissa pappor tar inte sitt ansvar.

Vissa föräldrar missbrukar sitt föräldraskap. Slår. Skriker. Förolämpar. Missbrukar. Sviker. Finns inte där. Dyker inte upp. Förlorar rätten. Förlorar i rätten. Där har vi kassa föräldrar.

Andra föräldrar valde rätt. Vid livets alla lömska vägskäl där tvekan och förvirringen bor, sprang de inte vilse. Klantade i alla fall aldrig till det så att de hamnade på botten. Kanske inte den perfekta idyllen men heller inte trasiga innanför väggarna. Mycket kärlek. Inte fejk.

Allt för många gömmer sig bakom fasader. Lyckligt utåt. Fejk. Sorligt på insidan. Som ett vackert påskägg utan godis. Ingen Lysmelk och definitivt inget Djungelvrål. På insidan bor längtan efter det som är bättre. Mer glädje. Mer kärlek. Fler chokladbeklädda jordnötter. Färre sömnlösa nätter. Olyckliga mammor som drömmer att de lyckliga statusuppdateringarna på Face Book stämde och var sanna.

Ofta brister bubblan. Någon gång. För få skäl för föräldrarna att hålla ihop. Och vips, där har vi de ensamma föräldrarna som gör så gott de kan.

Det är viktigt att komma ihåg att inget är perfekt. Ingen förälder är perfekt. Men det finns jävligt många där ute som kämpar och försöker. Strävar efter att bättra sig.

Vissa mesar med sina barn. Kör babyspråk. Daltar. Lyfter upp. Borstar av. Puttinuttar. Visst kan jag tänja på reglerna men det är inte jag.

Vissa låter sina barn härja runt. Har svårt att sätta ner foten. Är trötta. Utarbetade. Svaga. Ensamma. Alla kan också ha en dålig dag.

Andra är hårda och bestämda. Förstår att man kanske inte ska dalta hela tiden med sina barn. Är inte rädda att visa offentligt vem det är som bestämmer. Backar inte för ett barn som lägger sig ner och skriker. Viker inte för dumt och oresonligt trots. Jag har flertalet gånger haft barn som skriker och härjar för att de inte får det de vill inne i affärer. Ett nej ska vara ett nej. Även om alla viker sig ibland så anser jag att barnen inte ska kunna förhandla sig till något i ett sådant läge. Det finns ju ofta en anledning till att man säger "nej" från första början.

Jag har träffat föräldrar och barn som är fromma som lamm. Där behövs nästan inga höjda röster. Barnen och föräldrarna är samspelta. Blyga. Försiktiga. Lugna. Sådana familjer ser jag på med stora ögon. Hur? Det kanske ligger i deras natur. Alla är vi ju olika.

Alla har sina egna stilar.

Hur man än vrider och vänder på allt så tycker jag inte att man ska kasta skit på varandra. Uttala sig elakt om andras uppfostringsmetoder. Alla kan ha en dålig dag och kort stubin. Elak och hård är inte samma sak alla gånger.

Och till sist; Mitt beteende berodde inte på dig, för du syntes inte. Visst kan jag vara hård och min son tycker absolut att jag är elak när han inte får härja som han vill. Jag drar hela lasset själv. Uppfostrar mina två små helt själv. Har oftat vart trött och det ÄR tröttsamt att hela tiden bli motarbetad av två starka viljor utan uppbackning och stöd från den andra föräldern. Not rocket science. Kan jag tycka.

Jag tänkte till och med ringa Mr. S. Tänkte fråga om jag är en konstig mamma. Om jag är elak. Om jag har "ett dåligt sätt". Den andra föräldern. Den andra hälften. Eftersom jag visste att han inte skulle ha svarat om jag ringt så lät jag bli. Jag är starkare än vad jag trodde. En bra förälder vet med sig när man felar. Jag vet mina brister och jag jobbar på dem.

Eftersom jag uppenbarligen har visat mig från en förstående sida den senaste tiden vill jag tillägga att jag förstår att andra mammor kan uppfatta mig som hård och bestämd ibland. Principfast, konsekvent och "elak". Dessa morsor kanske är sådana mödrar som jag i min tur uppfattar som mesiga. Tråkiga. Vanliga. Intetsägande. Mainstream. Who knows. Frågan är ju; Vad vet man egentligen om folk man inte känner?



Don´t throw bricks when you live in a glass house.