lookintomyheart

Hur ska någon kunna fylla hennes skor? Jag fällde en tår enbart för det imorse.

Jag ska leva med någon bättre. Någon som är mer. Kanske har hon rätt. Kanske tar det några år. Hundår. Det är nu jag behöver stödet. Hon vet, förstår och håller med. Men män är inget att ha. Sedan skrattar hon. Jag gillar hennes stil. Hon tycker inte om att se mig ledsen, men jag grät lite ändå. Svårt att korta ner allt som hänt. Hon lyssnade som vanligt.

Det är inte synd om honom. Han har valt sin livssituation. Han vill inte kämpa för mig. Inte leva med mig. Han har valt sitt liv. Det är uppenbart. Han går hem dit istället för hit - för att han väljer det. Han vill det.

Jag kan aldrig förvänta mig en uppriktigt ursäkt från någon som inte är uppriktigt ledsen.

Gud, vad jag kommer sakna henne. Jag vill stoppa ner henne i en liten ask med vackert omslagspapper och behålla henne. Plocka fram henne då och då. När jag kände mig svag gav hon mig sin åsikt och det kommer jag sakna. Även om hon sa saker som gör ont så sa hon det på ett bra sätt. När jag mådde bra fick hon mig att känna mig starkare. När jag gick vilse gav hon mig kloka ord blandat med livserfarenhet att stoppa i min väska på vägen. Hur ska jag komma ihåg allt?

Saknad. Stor saknad. Fruktansvärt stor saknad och helt fel tidpunkt känner jag.

Jag hatar att ta farväl.

På fredag ska vi ta farväl och aldrig mer träffas.