lookintomyheart

I natt.
Hur kommer det sig att drömmar kan vara så verkliga.
FF var en thaia i natt. Jag gissade på Indokina (?!) och sa att hennes profil var "vacker". Jag hade rätt och hon hajade inte min ironi. Hon var snygg. Vi slogs lite. Som katter. Sen låg han brevid mig. Det var vi igen. Hon vart sur och försökte ta bort mig från hans famn. Sen sprang vi in i gamla anexet på Rudbeck (?). Det regande. Grått. "Det är lugnt du kan ta honom- Det var ändå inte så speciellt mellan oss!" Vi gick på någon kabbaré. Rörigt. Det var vi. Hand i hand. FF från indokina hade bråttom. Hon var trevlig och jag sa att det var synd att vi träffats under dessa omständigheter. Annars hade jag velat ha henne som vän (?!). Det var vi igen och FF sprang iväg till en bil och åkte iväg. Det var en skön känsla.

Härom natten var annorlunda.
Någon hade filmat de två när de pratade om allt. Han sa att han är glad att han träffat henne. De höll med varandra om att det skulle hålla. Livet ut. Han kommenterade mig. Det är bäst så här och hade aldrig hållt ändå. De hade ett bra fungerande förhållande. De skrattade. Gillade läget totalt. Log mot varandra. På morgonen kände jag mig likgiltig och tom. Det var en sann dröm. Jag kände det.

Kan drömmarna bara gå och DÖ?
Vill inte se dem i mina drömmar.

De existerar inte.