The Dyke

Vad ska man säga?

Nej. Jag KAN inte glömma mike the dyke.
Gudness. Gånger 562. Helt beyond me hur man kan ignorera allt som vi "hade". Det är aningen sinnes.
Jag vet inte om det är det att jag är desperat. Jag dör själsligt snart.
Jag når aldrig punkten där jag accepterar hans val. Han medvetna val att inte välja mig. Det han kände. Det vi hade.



Älskade...

Vad har jag på mitt hjärta? Vill jag säga att du vart/är ett ass? Nej.
Jag vill säga att jag saknar dig och att jag tänker ofta på dig nu. Det gör ont när jag tänker på dig. Jag undrar hur du resonerar när du väljer bort. Varför gör du det? Vet du någonstans att det aldrig skulle hålla? Fan vad jag tänker på dig nu. Jag vill bara krama dig. Ligga i din famn. Känna mig trygg. Klart det är en fantasi. Det har ju aldrig hänt. Dig kan man ju inte lita på.
Fan mike. Fan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0