lookintomyheart

Bild av: Jamie Mellor


Idag var vi i solen. Det känns nu. Är tröttare än vanligt. Haft trevligt besök ikväll. Jag gillar att umgås. Det är inte nyttigt att sitta själv hela tiden. Tänker för mycket då.

Dessa minnen hela tiden. Överallt. Poolstegen där han tappade handduken. Repet han knöt dit på den blå bilen. Överkastet. Fortet. Sofforna på övervåningen. Grillkvällarna.
Det är klart att det är irriterande att bli påmind. Det är ju de trevliga minnena som gör sig påminda. Tanken på att det alltid kommer vara så har slagit mig. Frågan är om det alltid kommer kännas så här? Som det gör idag. Tänk om han såg mig i hälfen av alla de saker som jag ser honom i...

På TV visas nu ett program om homosexuella djur. Sjölejon. Just nu våldför sig "ungkarlarna" på ungar (av båda könen). De tar ut sin frustration på barnen eftersom de vuxna honorna är ute till havs. Det är tydligt att ungarna misstycker.
Sist jag såg ett program om sjölejon grät jag. Jag var gravid och full av hormoner. Styrd av hormoner. I det programmet rullade papporna över sin egen avkomma för att komma tätt intill mammorna. De skulle bestämt ligga och brydde sig inte det minsta om att deras tyngd var dödande. Många av de små klämdes ihjäl av sina pappor. Jag var ett vrak. Barn ska tas hand om. Vem försökte lugna ner mig då? Han.




Jag tänker för mycket. Ältar för ofta. Minns för mycket. Glömmer det viktiga...