lookintomyheart

GUD vilken trevlig kväll igår och dag idag. Det kändes så bra att träffas Sara Fritz igen. Ingen var konstigt och vi garvade och hade grymt skoj hela tiden.

Käkade på Tabazco. Delade en vinare. Pratade gamla minnen. Gick till Cirkus. Mycket folk. Bra väder. Där såg jag mr blondie. Vi möttes. Blickar. Leenden. Han kändes speciell eftersom han framstod som en riktigt snäll och fin kille.

Jag älskade hans svarta skinnjacka. Ett hej men bara blickar på avstånd. Any how, vi gick till Å, me and Sara. När vi skulle gå hem möttes vi i dörren. Dragningskraft. Fin. Dialekt. Söt.

Vi går in igen. Pratar. Vi bjuds på shots. Skrattar. Pratar. Blickar. Sen kommer det.

Han:
"Jag vill berätta en sak för dig. Du kanske tycker att det låter dumt, men jag har en flickvän. Hade jag inte haft det skulle jag ha kysst dig nu. Det hade jag... Jag kunde inte släppa dina blickar..."

Hur. Vad. Varför. Skulle man kunna tänka. Vilket jag också gjorde.

Jag:
"Är du lycklig?"

Han:
"Ja."

Jag reste mig upp och Sara och jag gick.

"Jag känner mig snuvad på konfettin" sa jag till Sara idag när vi diskuterade igenom saken. För att förtydliga: Jag ville veta mer om honom. Prata mer. Det fanns något i våra blickar. Han var upptagen och jag känner mig lurad. Istället för ett mobilnummer fick jag mindre trevlig fakta.

Hur?
Vad?
Varför?

Nej, det är inte så konstigt att jag ser ner på män.

Any how, Sara och jag had a blast. Vi var trötta och fulla när vi tog taxin hem. Hemma spillde jag sallad och kebab på mattan. Jag lät den ligga kvar till idag. DET är en sjuk sak. Hur tänker man där liksom. Det krävs ett stycke Jenno. Ett stycke Jenno drar till sig sjuka killar, saker och betéenden. OCH riktigt roliga kompisar- som tur är.