Sluta Jaga Mig
I natt glömde jag att hon opererade bort sin leverfläck.
Hade ett stort vitt plåster i fejan.
När hon tog av det var den stora bruna fläcken borta.
Han kramade om henne.
Ge mig
inspiration
lust
ork
Hade ett stort vitt plåster i fejan.
När hon tog av det var den stora bruna fläcken borta.
Han kramade om henne.
Ge mig
inspiration
lust
ork
Tell Me Why...
Det jobbigaste kanske är att du vet det. Du vet precis allt det här.
Du vet men bryr dig inte.
Idag hintade du om att du älskar henne så som du en gång älskade mig.
VILL DU att jag ska nå botten?
I Keep Wishing...
Om du bara hade varit så. Inga andra. Bara vi.
Som vi sa.
Som vi lovade.
Tomhet
Mina ögon värker. Det känns som att jag inte sovit något alls i natt.
Det har jag.
Det var länge sedan jag hade en "sån här" dag.
Tycker inte om det.
Alls.
Det som är bra är ju att "det" kom ut. Inte så lite heller.
Jag har burit på mycket. Inte fått ut det. Inte ordentligt.
Men så i dag brast det. Totalt.
Det känns som jag blivit överkörd av ett tåg.
Som att mina ögon håller på att dö.
Men min kropp blev inte misshandlad.
Nej. Ingen kommer någonsin. Aldrig.
Ingen kommer kunna få mig att må så här.
Ingen annan kan som du.
Du lämnade w med ett belåtet leende.
Det är över nu tänkte jag.
Inget mer för idag.
Inga frågor.
Ville ej ha svar.
Varför känns det som att jag dör igen?
Ett bakslag. Igen!
Hur länge kommer det pågå?
Jag vill ge upp. Samtidigt inte. Hur gör man ens något sådant.
Kan ju inte bara "ge upp". Vad gör man då?
Ignorerar allt? Sätter sig ner och vägrar allt?
Finns inte på kartan.
Även om man vill så går det inte. Fysiskt omöjligt.
Det gör ont men jag är glad att jag inte är som du.
Något i mig har dött.
Jag är rädd att jag kommer få leva så.
Det kommer jag.
Ingen vet bara hur länge.
Tack Matilda, Moster och Erika.
Det har jag.
Det var länge sedan jag hade en "sån här" dag.
Tycker inte om det.
Alls.
Det som är bra är ju att "det" kom ut. Inte så lite heller.
Jag har burit på mycket. Inte fått ut det. Inte ordentligt.
Men så i dag brast det. Totalt.
Det känns som jag blivit överkörd av ett tåg.
Som att mina ögon håller på att dö.
Men min kropp blev inte misshandlad.
Nej. Ingen kommer någonsin. Aldrig.
Ingen kommer kunna få mig att må så här.
Ingen annan kan som du.
Du lämnade w med ett belåtet leende.
Det är över nu tänkte jag.
Inget mer för idag.
Inga frågor.
Ville ej ha svar.
Varför känns det som att jag dör igen?
Ett bakslag. Igen!
Hur länge kommer det pågå?
Jag vill ge upp. Samtidigt inte. Hur gör man ens något sådant.
Kan ju inte bara "ge upp". Vad gör man då?
Ignorerar allt? Sätter sig ner och vägrar allt?
Finns inte på kartan.
Även om man vill så går det inte. Fysiskt omöjligt.
Det gör ont men jag är glad att jag inte är som du.
Något i mig har dött.
Jag är rädd att jag kommer få leva så.
Det kommer jag.
Ingen vet bara hur länge.
Tack Matilda, Moster och Erika.
Dumma Mig
Jaha, då sitter man här igen.
Lika tyst som igår.
Eftersom jag du inte återkom med besked om morgondagen så ringde jag.
Du hade tänkt åka hem till henne och laga mat sa du.
Inte vad vi bestämde.
Inte okej.
Ja, ja, ja jag vet. Jag veet. Livet har sin gilla gång och dina val påverkar mitt och våra barns.
Det är oundvikligt. Jag förstår väl precis som alla andra att det är oundvikligt.
Klart att w måste träffa v. Klart att v kommer "lära känna" min w.
Klart att han måste åka hem till henne. Till Er.
DET KÄNNS INTE OKEJ. Inte något av det.
Det känns som att någon tvingar mig att må dåligt.
Du pratar som att det är så otroligt normalt. I vanliga fall kanske det känns lättare.
Det här var inget vanligt fall.
Du har behandlat det här så fel.
Du har visat ditt rätta jag antar jag.
Allt är så svinigt. Alla ord och handlingar. Lögner, kalla löften.
Den hårda sanningen. Om dig, vem du är och vad du går för.
Sättet du lämnade mig på. Lämnade oss. Du svek inte bara mig och barnen.
Du svek oss. Dig och mig.
På det svinigaste kallaste sättet. Tänk om jag hade vetat att du var den värsta av alla.
Här sitter jag nu igen. Ett halvår senare.
Det känns inte bra. Så långt ifrån bra. Det tynger mig dagligen att jag inte kan må bättre. Njuta av den här tiden när mina, våra barn är små.
Här skulle du som vanligt invända att jag i alla fall får ha dem och du inte.
Det är bullshit. Jag skulle aldrig överge dem heller.
Dig är det inte synd om. Inte alls.
I morgon ska ni träffa w.
Min spontana reaktion på det är kvälvningar och panikångest.
Och alla dessa frågor om och om igen.
Hur ska jag klara? Orka?
Hur länge ska det vara så här? Vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
Varför?
Varför?
Jag mår så dåligt. Jag hatar att prata med dig. Hatar att "känna" hennes närhet via telefon.
Hatar ditt sätt att prata till mig. Hatar allt med dig nu förtiden.
Jag lider av att hata dig så fruktansvärt mycket.
Det gör så ont.
Varför kan jag inte bara stänga av? Sluta känna? Sluta bry mig? Sluta tänka? Sluta oroa mig?
Jag älskar ju inte dig längre. Hur kommer det sig då att du kan få mig att må så här fruktansvärt dåligt? Fortfarande? Vad betyder det? Att jag är svag?
Dumma mig.
Trevlig första advent.
Lika tyst som igår.
Eftersom jag du inte återkom med besked om morgondagen så ringde jag.
Du hade tänkt åka hem till henne och laga mat sa du.
Inte vad vi bestämde.
Inte okej.
Ja, ja, ja jag vet. Jag veet. Livet har sin gilla gång och dina val påverkar mitt och våra barns.
Det är oundvikligt. Jag förstår väl precis som alla andra att det är oundvikligt.
Klart att w måste träffa v. Klart att v kommer "lära känna" min w.
Klart att han måste åka hem till henne. Till Er.
DET KÄNNS INTE OKEJ. Inte något av det.
Det känns som att någon tvingar mig att må dåligt.
Du pratar som att det är så otroligt normalt. I vanliga fall kanske det känns lättare.
Det här var inget vanligt fall.
Du har behandlat det här så fel.
Du har visat ditt rätta jag antar jag.
Allt är så svinigt. Alla ord och handlingar. Lögner, kalla löften.
Den hårda sanningen. Om dig, vem du är och vad du går för.
Sättet du lämnade mig på. Lämnade oss. Du svek inte bara mig och barnen.
Du svek oss. Dig och mig.
På det svinigaste kallaste sättet. Tänk om jag hade vetat att du var den värsta av alla.
Här sitter jag nu igen. Ett halvår senare.
Det känns inte bra. Så långt ifrån bra. Det tynger mig dagligen att jag inte kan må bättre. Njuta av den här tiden när mina, våra barn är små.
Här skulle du som vanligt invända att jag i alla fall får ha dem och du inte.
Det är bullshit. Jag skulle aldrig överge dem heller.
Dig är det inte synd om. Inte alls.
I morgon ska ni träffa w.
Min spontana reaktion på det är kvälvningar och panikångest.
Och alla dessa frågor om och om igen.
Hur ska jag klara? Orka?
Hur länge ska det vara så här? Vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
Varför?
Varför?
Jag mår så dåligt. Jag hatar att prata med dig. Hatar att "känna" hennes närhet via telefon.
Hatar ditt sätt att prata till mig. Hatar allt med dig nu förtiden.
Jag lider av att hata dig så fruktansvärt mycket.
Det gör så ont.
Varför kan jag inte bara stänga av? Sluta känna? Sluta bry mig? Sluta tänka? Sluta oroa mig?
Jag älskar ju inte dig längre. Hur kommer det sig då att du kan få mig att må så här fruktansvärt dåligt? Fortfarande? Vad betyder det? Att jag är svag?
Dumma mig.
Trevlig första advent.
Från Mamman Till Dina Barn
Jag saknar dig så det gör ont ibland.
Speciellt när jag är ensam.
När barnen sover. När jag sitter själv kvar uppe.
Jag vet inte hur jag ska tänka längre. Vad jag känner egentligen.
Det var ju så länge sen jag träffade dig. Så som du var.
Det gör ont att sakna något som inte längre finns.
Varför.
Varför valde du det här? Jag vet dina svar. Och jag förstår din anledning.
Men varför valde du detta?
Kommer det alltid vara så här?
I din bubbla är det säkert trevligt ikväll.
Kanske skratt med dina och hennes vänner.
Kanske mys i soffan.
Kanske fullt med sådant jag inte vill veta av.
Ja, uppenbarligen. Jag vill ju inte veta av er.
Jag är trött och nere.
Jag känner mig så lämnad.
Obetydlig.
Utbytbar.
Snart är jag ensam vuxen på riktigt.
Jag vill inte höra dig säga "Du måste stå på egna ben."
Jag har inget val och du är orsaken.
Jag är rädd, liten och ensam när barnen sover.
Mitt hjärta skriker och ingen kan hjälpa.
Jag vill inte höra andras ord.
Vad vet andra?
Vad vet du?
Det här är min sorg. Oavsett vad du säger eller tycker.
Din så kallade sorg? Vad sörjer du?
Jag ska inte störa dig i din bubbla.
Sitt du kvar i den. Låt henne ligga där bekvämt på din arm.
Själv ska jag fortsätta kämpa på i verkligheten.
Den fortsätter även fast du lämnat oss.
Jag sörjer dig fortfarande.
Ikväll får du till och med mina tårar.
Jag saknar dig så det gör ont.
Även fast du inte längre finns.
Speciellt när jag är ensam.
När barnen sover. När jag sitter själv kvar uppe.
Jag vet inte hur jag ska tänka längre. Vad jag känner egentligen.
Det var ju så länge sen jag träffade dig. Så som du var.
Det gör ont att sakna något som inte längre finns.
Varför.
Varför valde du det här? Jag vet dina svar. Och jag förstår din anledning.
Men varför valde du detta?
Kommer det alltid vara så här?
I din bubbla är det säkert trevligt ikväll.
Kanske skratt med dina och hennes vänner.
Kanske mys i soffan.
Kanske fullt med sådant jag inte vill veta av.
Ja, uppenbarligen. Jag vill ju inte veta av er.
Jag är trött och nere.
Jag känner mig så lämnad.
Obetydlig.
Utbytbar.
Snart är jag ensam vuxen på riktigt.
Jag vill inte höra dig säga "Du måste stå på egna ben."
Jag har inget val och du är orsaken.
Jag är rädd, liten och ensam när barnen sover.
Mitt hjärta skriker och ingen kan hjälpa.
Jag vill inte höra andras ord.
Vad vet andra?
Vad vet du?
Det här är min sorg. Oavsett vad du säger eller tycker.
Din så kallade sorg? Vad sörjer du?
Jag ska inte störa dig i din bubbla.
Sitt du kvar i den. Låt henne ligga där bekvämt på din arm.
Själv ska jag fortsätta kämpa på i verkligheten.
Den fortsätter även fast du lämnat oss.
Jag sörjer dig fortfarande.
Ikväll får du till och med mina tårar.
Jag saknar dig så det gör ont.
Även fast du inte längre finns.
Final Punch
Först berättade han att han varit nykter på julbordet. Förra fredagen.
Jag frågade om han druckit upp vinflaskan. Den dyra flaskan. Den som han sagt sen i somras att han ville och skulle dela med mig.
Den drack han i fredags blev svaret. Förra fredagen. (!)
Därefter var det inte så svårt att radera på msn.
Ta du din ferrari och kör...
Tack och hej för de här 5 månaderna.
Jag frågade om han druckit upp vinflaskan. Den dyra flaskan. Den som han sagt sen i somras att han ville och skulle dela med mig.
Den drack han i fredags blev svaret. Förra fredagen. (!)
Därefter var det inte så svårt att radera på msn.
Ta du din ferrari och kör...
Tack och hej för de här 5 månaderna.
Sant
"Säg aldrig att den rätta lämnade dig. För den rätta skulle aldrig lämna dig!"
"Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det."
"Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen."
"Hellre slag av sanningen än kyssar av lögner.
Sanningen sårar bara en stund, lögner hela livet"
Gammal Bekant
Jag skrev kortfattat vad som hänt sen sist vi sågs.
Avslutade med: Konstigt hur livet kan förändras va?
"Shit. Ja verkligen.
Hoppas att det löser sig till det bästa iaf och att du får en fin framtid med kidsen."
Han var med från början. Egentligen spelar det ingen roll. Kanske var det bara skönt att de två får veta. Hur han var den där killen. Killen de träffade för länge sedan.
Längesen...
...I Would Die For You...
Premier Love...
Hörde denna för några år sedan.
Jag fullkomligt älskar pianot och refrengen...
Citat Vem?
"Jag kommer inte sakna dig på julafton."
Det smärtade. Jag slängde ur mig något ännu värre. Jag menade det inte.
Jag sitter själv med mina känslor. Det är de som ska dö. Mina känslor. Det tar tid.
Det tar tid! Du ska få se. En dag. En dag i framtiden har allt dött för mig också.
Klart jag förstår att vi inte kan vara ovänner för alltid.
Jag vill inte vara din vän. Det ska vara neutralt.
Du förstår inte varför jag är sur. "Det har ju gått jätte lång tid." För dig ja.
Inte tillräckligt. För mig.
"Jag tror inte på hämnd."
Nej. Självklart är inte detta ett citat av mig.
Jag vill inte längre hämnas. Skulle jag le om det gick åt skogen för dig?
Jag strävar efter att bli neutral.
"Jag kommer aldrig krypa för dig heller."
Så det kan du glömma.
Det smärtade. Jag slängde ur mig något ännu värre. Jag menade det inte.
Jag sitter själv med mina känslor. Det är de som ska dö. Mina känslor. Det tar tid.
Det tar tid! Du ska få se. En dag. En dag i framtiden har allt dött för mig också.
Klart jag förstår att vi inte kan vara ovänner för alltid.
Jag vill inte vara din vän. Det ska vara neutralt.
Du förstår inte varför jag är sur. "Det har ju gått jätte lång tid." För dig ja.
Inte tillräckligt. För mig.
"Jag tror inte på hämnd."
Nej. Självklart är inte detta ett citat av mig.
Jag vill inte längre hämnas. Skulle jag le om det gick åt skogen för dig?
Jag strävar efter att bli neutral.
"Jag kommer aldrig krypa för dig heller."
Så det kan du glömma.
Le Premiere Tooth
Mosets första tand! =)
Jo då, idag kom den.
Det förklarar tösens temperament de senaste nätterna.
Gullungen.
Men Shit. Jag undrar vad du gör. Utgång nu eller?! Kan jag sluta tänka på dig??? Pronto.
Kom igen nu:
Minnah
Olle
Linnea
Olle, du har min röst... =)
Jo då, idag kom den.
Det förklarar tösens temperament de senaste nätterna.
Gullungen.
Men Shit. Jag undrar vad du gör. Utgång nu eller?! Kan jag sluta tänka på dig??? Pronto.
Kom igen nu:
Minnah
Olle
Linnea
Olle, du har min röst... =)
Remenisce
Det finns en del saker. Så som filmer, låtar, lukter etc.
När man ser, lyssnar , känner är det så lätt att koppla bort nuet.
Man får tillbaka känslan man hade då man "upplevde" det förr.
Jag älskar det.
You´ll Never Know
Jag saknar dig.
Capish!?
Jag önskar att jag kunde se på saken genom en "icke inblandads" ögon.
Då är saken glasklar.
This was for the best.
Bättre nu än sen.
Man har bara ett liv.
En icke inblandad kan betona de ljusa punkterna.
Min hjärna kan. Känslorna är en annan saga alltså.
Men å andra sidan. Detta är ett fall för mig. Min kamp. Ingen annans. Man kan bara inte sopa detta under mattan. Försöka går ju. Försökt har jag. Det går inte att skynda på. Visst kan man försöka. Med hjälp av tankar. Lätt? Nej. De grundläggande åsikterna i fallet kommer alltid kvarstå för mig. Även om jag nu skulle "försöka tänka glatt". Nej. Detta är som det är. Tiden är min vän. Tiden ska läka.
Under tiden? Ja, planen är att bara vara. Försöka planera in så mycket jag orkar och kan.
Reminder: Diskutera INTE. Det blir alltid fel. Jag blir ensam med mina tårar. Hans tårar existerar inte längre OCH han är INTE ensam. Capish.
Då är saken glasklar.
This was for the best.
Bättre nu än sen.
Man har bara ett liv.
En icke inblandad kan betona de ljusa punkterna.
Min hjärna kan. Känslorna är en annan saga alltså.
Men å andra sidan. Detta är ett fall för mig. Min kamp. Ingen annans. Man kan bara inte sopa detta under mattan. Försöka går ju. Försökt har jag. Det går inte att skynda på. Visst kan man försöka. Med hjälp av tankar. Lätt? Nej. De grundläggande åsikterna i fallet kommer alltid kvarstå för mig. Även om jag nu skulle "försöka tänka glatt". Nej. Detta är som det är. Tiden är min vän. Tiden ska läka.
Under tiden? Ja, planen är att bara vara. Försöka planera in så mycket jag orkar och kan.
Reminder: Diskutera INTE. Det blir alltid fel. Jag blir ensam med mina tårar. Hans tårar existerar inte längre OCH han är INTE ensam. Capish.
Parken- Borta Som Atlantis
(Dit dom andra, dit dom andra går...)
Jag står och ser dom flyga in
Jag ser dom flyga in mot land
Dom flyger över mörka vatten
från någon ljus och vacker strand
Jag sörjer ingenting jag gjort
Jag sörjer ingen missad chans
Det bara slog mig när jag vaknade
Jag sörjer att jag aldrig fanns
Vi säger det år efter år - den ljusnande framtid är vår
Och jag vet, jag vet att det är länge kvar än
Och tänk om jag aldrig skulle se dig igen
Kommer du efter kan du se mina spår
Borta som Atlantis i hundra tusen år
(Dit dom andra, dit dom andra går...)
Till alla er som såg mig vinka från en opel '83
Ni kunde väl ha skrivit
berättat vart jag var påväg
Till alla er som såg mig klättra upp mot pyramidens topp
Ni kunde väl ha sagt något
Varför sa ni aldrig stopp
Den där pojken han bara försvann - vi ropade men han bara sprang
Och jag vet, jag vet att det är länge kvar än
Men tänk om jag aldrig skulle se dig igen
Kommer du efter kan du se mina spår
Borta som Atlantis i hundra tusen år
Ute på haven vänder skeppen upp is
och på himlen glider askan förbi
När jag är borta kan du komma ihåg
Borta som atlantis i hundra tusen år
(Dit dom andra, dit dom andra går...)
Jag vet, jag vet att det är länge kvar än
men tänk om jag aldrig skulle se dig igen
Kommer du efter kan du se mina spår
Borta som Atlantis i hundra tusen år
Ute på haven vänder skeppen upp is
och på himlen glider askan förbi
När jag är borta kan du komma ihåg
Borta som Atlantis i hundra tusen år
(Dit dom andra, dit dom andra går...)
Jag står och ser dom flyga in
Jag ser dom flyga in mot land
Dom flyger över mörka vatten
från någon ljus och vacker strand
Jag sörjer ingenting jag gjort
Jag sörjer ingen missad chans
Det bara slog mig när jag vaknade
Jag sörjer att jag aldrig fanns
Vi säger det år efter år - den ljusnande framtid är vår
Och jag vet, jag vet att det är länge kvar än
Och tänk om jag aldrig skulle se dig igen
Kommer du efter kan du se mina spår
Borta som Atlantis i hundra tusen år
(Dit dom andra, dit dom andra går...)
Till alla er som såg mig vinka från en opel '83
Ni kunde väl ha skrivit
berättat vart jag var påväg
Till alla er som såg mig klättra upp mot pyramidens topp
Ni kunde väl ha sagt något
Varför sa ni aldrig stopp
Den där pojken han bara försvann - vi ropade men han bara sprang
Och jag vet, jag vet att det är länge kvar än
Men tänk om jag aldrig skulle se dig igen
Kommer du efter kan du se mina spår
Borta som Atlantis i hundra tusen år
Ute på haven vänder skeppen upp is
och på himlen glider askan förbi
När jag är borta kan du komma ihåg
Borta som atlantis i hundra tusen år
(Dit dom andra, dit dom andra går...)
Jag vet, jag vet att det är länge kvar än
men tänk om jag aldrig skulle se dig igen
Kommer du efter kan du se mina spår
Borta som Atlantis i hundra tusen år
Ute på haven vänder skeppen upp is
och på himlen glider askan förbi
När jag är borta kan du komma ihåg
Borta som Atlantis i hundra tusen år
(Dit dom andra, dit dom andra går...)
Tänk På Den Du
"The gratification comes in the doing, not the results."
James Dean
James Dean
18 november
Pommes.
Det slog mig. Det har inte ens gått en månad. 23 oktober. Sjukt. Att det bara kan förändras. Ens vardag. Dagliga bestyr. Tankar.
Känner mig lite nöjd. Inte över hur det blev. Över mitt sätt att tackla det nu. Eller mitt sätt att släppa taget.
Visst önskar jag ofta att jag var mer neutral i mina känslor. Jag ska ju alltid vara over the top. Jag blir inte förbannad. Jag blir rasande. Eller lite till.
Det är jobbigt att känna.
Hur som. Det jag ville komma fram till. Jag har nu ägnat mig åt att distansiera mig till "den där".
Och det funkar. Det är det jag är nöjd över.
Som grädde på lilla moset (Haha). Jag har nu en ny mobil. Helt och hållet jäkla fri från shit. Shit free. Gudomligt befriande.
Under hela den här tiden har jag släpat runt på minnen. Fruktansvärda sms och liknande. Bilder...
Nej. Det var banne mig på tiden.
Den är ljusrosa och innehåller redan det jag älskar. Le bull et la mos. Perfecto!
Dammsugare. Jo då. En sådan innhandlades idag. Extrapris. Liten och söt. Folk var som galna där. Nästan slutsålda. 1000 spänn styck. Kusinen sa att de kostar 2400 på hennes jobb. Gjorde jag ett klipp? Eller gjorde jag... ett klipp!
Sortera kläder. En utrensning på den fronten gjordes här om dagen. Så skönt att slänga. Fruktansvärt kul att lägga undan en massa för arkivering. Alla tält man gått omkring i.
Jag fick ett sms av en person. Som trodde att hon trängde sig på. Det gjorde hon inte. Jag har inget ont emot henne. Ingenting är ju hennes fel. Jag sände ett mms till henne. Eller två. Hoppas hon blev glad.
Fixa papper och städa. Usch så trist. Men så härligt när det är gjort... Bara att sätta igång.
Det slog mig. Det har inte ens gått en månad. 23 oktober. Sjukt. Att det bara kan förändras. Ens vardag. Dagliga bestyr. Tankar.
Känner mig lite nöjd. Inte över hur det blev. Över mitt sätt att tackla det nu. Eller mitt sätt att släppa taget.
Visst önskar jag ofta att jag var mer neutral i mina känslor. Jag ska ju alltid vara over the top. Jag blir inte förbannad. Jag blir rasande. Eller lite till.
Det är jobbigt att känna.
Hur som. Det jag ville komma fram till. Jag har nu ägnat mig åt att distansiera mig till "den där".
Och det funkar. Det är det jag är nöjd över.
Som grädde på lilla moset (Haha). Jag har nu en ny mobil. Helt och hållet jäkla fri från shit. Shit free. Gudomligt befriande.
Under hela den här tiden har jag släpat runt på minnen. Fruktansvärda sms och liknande. Bilder...
Nej. Det var banne mig på tiden.
Den är ljusrosa och innehåller redan det jag älskar. Le bull et la mos. Perfecto!
Dammsugare. Jo då. En sådan innhandlades idag. Extrapris. Liten och söt. Folk var som galna där. Nästan slutsålda. 1000 spänn styck. Kusinen sa att de kostar 2400 på hennes jobb. Gjorde jag ett klipp? Eller gjorde jag... ett klipp!
Sortera kläder. En utrensning på den fronten gjordes här om dagen. Så skönt att slänga. Fruktansvärt kul att lägga undan en massa för arkivering. Alla tält man gått omkring i.
Jag fick ett sms av en person. Som trodde att hon trängde sig på. Det gjorde hon inte. Jag har inget ont emot henne. Ingenting är ju hennes fel. Jag sände ett mms till henne. Eller två. Hoppas hon blev glad.
Fixa papper och städa. Usch så trist. Men så härligt när det är gjort... Bara att sätta igång.
Flytta Upp
Vem är det egentligen jag pratar med om allt som händer just nu?
Vem "bollar" jag med? Vem lyssnar? Hör av sig och ger råd?
Vem anförtror jag mig åt, typ dagligen?
Madde, flytta upp.
Sms, Msn, Face Book, telefonsamtal i all ära.
Vinkvällar. Filmkvällar. Att träffas och bara umgås och snacka in real life. Det är snäppet roligare.
Jag gillar att vi är på samma nivå. Vi kommunicerar så bra. =)
Killsnack har väl alltid varit lite av "vår grej" kanske. Haha.
Flytta upp!
Vem "bollar" jag med? Vem lyssnar? Hör av sig och ger råd?
Vem anförtror jag mig åt, typ dagligen?
Madde, flytta upp.
Sms, Msn, Face Book, telefonsamtal i all ära.
Vinkvällar. Filmkvällar. Att träffas och bara umgås och snacka in real life. Det är snäppet roligare.
Jag gillar att vi är på samma nivå. Vi kommunicerar så bra. =)
Killsnack har väl alltid varit lite av "vår grej" kanske. Haha.
Flytta upp!
Kyligt
Okej. Vissa saker måste bearbetas.
...men jag gillar fortfarande inte denna dag.
En klok person sa till mig i somras:
"Tiden är din vän."
Det gäller alla svårigheter man går igenom. Tiden begraver och förmildrar.
Det är självklart en skillnad på de två. Jag vidhåller fortfarande att detta är bättre. Även om det är skit. Ändå bättre.
Dock påverkar det mig. Inte åt det muntra hållet. Vilket märks klart och tydligt om man scrollar igenom mina inlägg.
Det är oundvikligt att inte se ett mönster med negativ klang.
That I know.
Eftersom det fortfarande är ganska så... ja vad ska man säga... "tyst" här, så känns det naturligare att släppa det, denna gång.
"Smart tjej" den där Jennie. Det tog henne, vaddå? Typ 34 dåliga vibbar för att inse faktum.
Jag känner ju att det här är 34:e gången jag skriver ett liknande inlägg. Alltid efter ett sådant här har skrivits så tar det någon dag. Ibland timmar.
Tystnaden har då upphört och jag nöjer mig med det.
Jag accepterar inga ursäkter. Jag är värre. Det finns inga uttalade ursäkter. Jag accepterar "en fortsättning" utan ens en ursäkt.
Oh my God. This is bad. I am bad.
Nej. Nu är det kyligt här. Eftersom jag inte kommer anstränga mig angående temperaturen kommer det förmodligen förbli så här.
This is it. I alla fall för oss.
För denna gång kommer jag INTE anstränga mig över huvudtaget. Jag ska vara som du.
Bye Bye.
...men jag gillar fortfarande inte denna dag.
En klok person sa till mig i somras:
"Tiden är din vän."
Det gäller alla svårigheter man går igenom. Tiden begraver och förmildrar.
Det är självklart en skillnad på de två. Jag vidhåller fortfarande att detta är bättre. Även om det är skit. Ändå bättre.
Dock påverkar det mig. Inte åt det muntra hållet. Vilket märks klart och tydligt om man scrollar igenom mina inlägg.
Det är oundvikligt att inte se ett mönster med negativ klang.
That I know.
Eftersom det fortfarande är ganska så... ja vad ska man säga... "tyst" här, så känns det naturligare att släppa det, denna gång.
"Smart tjej" den där Jennie. Det tog henne, vaddå? Typ 34 dåliga vibbar för att inse faktum.
Jag känner ju att det här är 34:e gången jag skriver ett liknande inlägg. Alltid efter ett sådant här har skrivits så tar det någon dag. Ibland timmar.
Tystnaden har då upphört och jag nöjer mig med det.
Jag accepterar inga ursäkter. Jag är värre. Det finns inga uttalade ursäkter. Jag accepterar "en fortsättning" utan ens en ursäkt.
Oh my God. This is bad. I am bad.
Nej. Nu är det kyligt här. Eftersom jag inte kommer anstränga mig angående temperaturen kommer det förmodligen förbli så här.
This is it. I alla fall för oss.
För denna gång kommer jag INTE anstränga mig över huvudtaget. Jag ska vara som du.
Bye Bye.
Delete
Bra dag? Trevlig dag? Eeeh?
Den här dagen får mig att äcklas. Nej det är ingen överdrift. Jag äcklas. Mållös är jag också.
Men men. Den har ju på ett sätt ingenting med mig att göra.
Nej. Alla kan dra långt jävla bort idag. Precis ALLA! Utom W och M.
Jag vill inte prata med nån. Låt mig vara. Jag kan inte prata med er.
Men nej, det är tydligen svårt att fatta.
Jävla idioter!!! Det är vad de är.
Vad ska jag göra? Jag är så fruktansvärt irriterad på alla. Precis alla. Jag ORKAR inte med. Vill inte veta av. Puckon.
Jag vill bara gå och rulla in mig i täcket. Gråta mig till söms och sova. Sova.
Men, nej jag är mamma. Ingen ro. Ingen vila. Ingen hjälp. Ingen förståelse.
Det är ohållbart nu.
Jag går sönder varje dag.
Varje natt måste jag försöka bli hel. De stunder jag får sova. Resten är en dimma.
Idag hatar jag S och K. Skulle folk märka om jag raderade dem? Avsky. Enorm besvikelse. Delete.
Den här dagen borde raderas ur almenackan.
Den här dagen får mig att äcklas. Nej det är ingen överdrift. Jag äcklas. Mållös är jag också.
Men men. Den har ju på ett sätt ingenting med mig att göra.
Nej. Alla kan dra långt jävla bort idag. Precis ALLA! Utom W och M.
Jag vill inte prata med nån. Låt mig vara. Jag kan inte prata med er.
Men nej, det är tydligen svårt att fatta.
Jävla idioter!!! Det är vad de är.
Vad ska jag göra? Jag är så fruktansvärt irriterad på alla. Precis alla. Jag ORKAR inte med. Vill inte veta av. Puckon.
Jag vill bara gå och rulla in mig i täcket. Gråta mig till söms och sova. Sova.
Men, nej jag är mamma. Ingen ro. Ingen vila. Ingen hjälp. Ingen förståelse.
Det är ohållbart nu.
Jag går sönder varje dag.
Varje natt måste jag försöka bli hel. De stunder jag får sova. Resten är en dimma.
Idag hatar jag S och K. Skulle folk märka om jag raderade dem? Avsky. Enorm besvikelse. Delete.
Den här dagen borde raderas ur almenackan.
Onsdags tankar
Mitt Guld:
Mos kryper frammåt hur bra som helst nu och sitter utan stöd sedan nån vecka.
Blir sötare och sötare för varje dag som går.
När jag fick tillbaka W:s fotografier från förskolan undrade HUR det är möjligt att vara så fin. Snygg rent ut sagt.
De är sannerliger helt otroligt fina.
Ämnet M:
Nu vet jag det vässentliga. Varför krångla till.
Den enda motivationen jag efterfrågar gäller mig. Dig. Oss.
Resten är faktiskt ovässentligt för mig. Dina andra issues får du deala med själv. Alla tappar vi väl orken ibland.
Det är ingen anledning att skrota det som är bra. Nej.
Man behöver inte ha en plan än.
Jag tar inte upp din tid. Du ser inte att det skulle vara omöjligt.
Slarva inte bort det som är bra. Det säger jag dig.
Och du kanske har rätt. Vi vet kanske inte mer frammåt jul. Mer än att vi gillar det som gillas. In real life.
Ett steg i taget.
Snö:
Massa massa vitt.
Ut med barnen. En sötis i vagn och en vilde i snön!
Skotta blötsnö och göra en gubbe av snö. En lykta med.
Det blir bra det. Frisk luft renar.
Vill ha friskt i mina lungor. Rena. Rensa bort onödiga tankar.
Leva i nuet.
Med guldet.
Mos kryper frammåt hur bra som helst nu och sitter utan stöd sedan nån vecka.
Blir sötare och sötare för varje dag som går.
När jag fick tillbaka W:s fotografier från förskolan undrade HUR det är möjligt att vara så fin. Snygg rent ut sagt.
De är sannerliger helt otroligt fina.
Ämnet M:
Nu vet jag det vässentliga. Varför krångla till.
Den enda motivationen jag efterfrågar gäller mig. Dig. Oss.
Resten är faktiskt ovässentligt för mig. Dina andra issues får du deala med själv. Alla tappar vi väl orken ibland.
Det är ingen anledning att skrota det som är bra. Nej.
Man behöver inte ha en plan än.
Jag tar inte upp din tid. Du ser inte att det skulle vara omöjligt.
Slarva inte bort det som är bra. Det säger jag dig.
Och du kanske har rätt. Vi vet kanske inte mer frammåt jul. Mer än att vi gillar det som gillas. In real life.
Ett steg i taget.
Snö:
Massa massa vitt.
Ut med barnen. En sötis i vagn och en vilde i snön!
Skotta blötsnö och göra en gubbe av snö. En lykta med.
Det blir bra det. Frisk luft renar.
Vill ha friskt i mina lungor. Rena. Rensa bort onödiga tankar.
Leva i nuet.
Med guldet.
BAD BAD BAD
Mår jag bra? Nej.
Var det väntat? Ja och nej.
Känslan nu? Åt helvete jävla illa. Inte bra. Inte bra alls. Ett stenblock trycker ner mig. Finns ingen återvändo.
Fem månader åt helvete skulle man kunna säga. Vad fan betydde det? Inget tydligen.
"Det är inte dig det beror på" KUUUL att man har matats med en klyscha nu då. Roande. Not!
Visst jag kanske är så otroooligt speciell och mysig och bla bla bla MEN tydligen inte tillräckligt.
Tydligen inte tillräckligt för honom.
Om han visste allt det han sa igår- varför sa han inte det lite tidigare då?
Nej, jag mår inte bra. Fan inte bra alls.
Och ja, det kom tårar. Ingen kan dock få mig att gråta som mästaren. Och i jämförelse är det en löjlig skillnad. Natt och dag- MEN det är inte bra. Inte bra alls.
Och vaddå fortsätta höras? VARFÖR DÅ? WHY?
Usch. Hur fan tänker människan???!!!
Var det väntat? Ja och nej.
Känslan nu? Åt helvete jävla illa. Inte bra. Inte bra alls. Ett stenblock trycker ner mig. Finns ingen återvändo.
Fem månader åt helvete skulle man kunna säga. Vad fan betydde det? Inget tydligen.
"Det är inte dig det beror på" KUUUL att man har matats med en klyscha nu då. Roande. Not!
Visst jag kanske är så otroooligt speciell och mysig och bla bla bla MEN tydligen inte tillräckligt.
Tydligen inte tillräckligt för honom.
Om han visste allt det han sa igår- varför sa han inte det lite tidigare då?
Nej, jag mår inte bra. Fan inte bra alls.
Och ja, det kom tårar. Ingen kan dock få mig att gråta som mästaren. Och i jämförelse är det en löjlig skillnad. Natt och dag- MEN det är inte bra. Inte bra alls.
Och vaddå fortsätta höras? VARFÖR DÅ? WHY?
Usch. Hur fan tänker människan???!!!
